Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med mjölk och honung och knippor av fåglar till
munkeklostret och ibland blev hon insläppt genom
lilla allmosedörren och stannade länge, länge. Då
grät jag mig till sömns på bänken vid muren...
Men förståndet växte. Jag minns hur hon sade: —
vördig’ fäderna älska de värnlösa och oskyldiga —
och hur hennes vackra ansikte skrattade ont. En
annan gång sa hon: — Vördig fäderna ansa i
bönkammarens stillhet sitt kötts välfärd. Och jag
grubblade över, vad hon menade. Förbannelse!
Ack, att han dött den lille Pietro Golconda, sopats
av en våg ut i det blå djupet... Hur jag fått det
besynnerliga namnet vet Gud allena, ingenting
visste jag, det var bara att knuffas vidare — höra och
se.
Se, sel
Jag blev äldre, jag fick sätta giller på udden för
fåglar, som kom vår och höst likt skyar svepande
in över land från det mörknande havet. Narra
dem med skickligt härmade skrin av andra
fåglar. Senare fick jag vara med och våga livet i
fiskarbåtar, när man lockade de vilsna seglarna som
man lockade fåglarna i snaran — stundom borrade
vi i sank skepp med last från fjärran länder —,
där de vräkte omkring i stormen och ropade pä
hjälp. Djurs och mäns dödsskrin, det var
barndomen —
Och ett litet bultande hjärta, som tappert och
manhaftigt försökte synda — liksom man i
drömmen försöker slå, men utan kräft — — Tröttna
icke flicka — jag måste tala —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
