Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han borde dock ej ha väntat sig annat. Hon
förstod ju icke dödens helighet. Hennes själ var
stängd för sanningen. Ack, sorg kunde detta
framkalla, medlidande och sorg — men vrede?
Han försökte tänka.
Honom ålåg nu att gottgöra, vad de båda brutit.
Så fort bilden blev färdig, ämnade han sälja huset
med dess bohag. Vad som brast skulle den nya
Kristus inbringa, till den funne han säkert en
köpare.
Han föll ned framför madonnabilden i väggens
nisch. Befriande strömmade tårarna, och han bad
för Katarinas vilsegångna själ.
När han steg upp, låg frid kring munnen, den
smärtan sammandragit som i kramp. Han tog
krukan och gav sig av för att hämta vatten.
Så bländande hade solen aldrig lyst över de små
husen på hällen, det stod salt lukt från sjön och
näten därnere blänkte mot sanden, överallt var folk
i rörelse, sjöng och ropade — som om intet hänt.
I varje ögonblick väntade Giovanni att få se en liten
sirlig gestalt skrida fram, med den korta näsan i
vädret, tänderna glimmande mellan halvöppna
läppar, ögonen outgrundliga som brunnens vatten —
Om hon verkligen komme så en dag, vart skulle
hon då taga vägen? Om Michele tröttnade och den
gamle körde henne på porten — och förvisso skulle
detta inträffa — vart skulle hon väl fly?
Icke till Anselmo, där Antonia skulle slå henne
fördärvad.
Sannerligen, funnes en armare än hon? Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
