Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde Giovanni tänka på att beröva henne det hem,
hon själv tillrett åt sig? När hon en gång
över-gåves av sin förförare, stode hon som den fattigaste
och hjälplösaste av alla —* hade Giovanni rätt att
fråntaga henne det, som just var avsett för de
armaste?
Nej, han finge icke sälja huset. Det måste
finnas kvar för hennes räkning. Han ville bedja en
ärlig och rättskaffens fiskare att förvara
egendomen, tills tiden vore inne samt själv begiva sig ut
på vandring och uppsöka nödlidande.
Under det Giovanni med raska steg nalkades
brunnen tycktes honom hans hjärta likt en sång
skönt sammanklingande med hjärnans tankar.
Då skar plötsligt en främmande ton in. Ju mer
han sökte undertrycka den, dess gällare skorrade
den.
— Slikt ädelmod har ingen visat —
Han ruskade på huvudet som för att skaka bort
tankarna, ökade farten, sprang, klättrade,
sna-vade. Heliga Jungfru, bistå, var befann han sig?
Långt förbi brunnen! Skydde icke
högmodsdjävulen ens ett blödande hjärta, som sökte läkedom
hos Gud?
Maktlös föll han ned tätt vid källan.
I hans pinade huvud snurrade det runt. Än grep
minnet av vad som timat likt skarpa klor om
hjärte-rötterna, än lyste genom sorgens och skammens
mörker ett nytt hopp — snidarkonsten!
Den fanns dock kvar.
I sanning, han hade gjort mer än nog för Kata-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
