Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna. Fasaden skjuter ut två hvälfda
portiker till flyglar, gudomliga hörn, svala i hettan,
helt vindskyddade om vintern. Här sitta ömsom
Gnädige och ömsom bönder och dricka Paolos
vino santo, beredt af årsgamla bevarade
druf-vor, i underbara okända landskap med slott och
Campaniler och Rialtobroar likt regnbågar spända
i luften bredvid snöfjäll och bruna öar och
klippor, som från sina spetsar ösa ned strömmar,
hvilket allt skriande färgmuntert simmar kring i
gröna vatten. Sådant där som endast Italiens
sol ger mod att stryka på tio meters breda
ytor. Men det skall väl synas hur hemmastadd
Paolo är i det sköna Venezia.
Familjen är svag för konsten, trappor och
förstugor äro fulla af bildverk och i mitt rum
hänger mellan båda krucifixen två märkliga
damer. Sminkade och urringade till veka lifvet
omsväfvas de af genomskinlig gazir och blicka
trånande under tuschade bryn.
Hvad allt därute lyser starkt — fjällarnas
snö, de hvita vägarna. En minut brusar genom
mig alla starka ord jag denna vinter af
närmare och fjärmare grannar hört om italienarna:
snuskiga, lata, okunniga, trolösa, snikna,
vidskepliga. Det har stått i bjärt motsats till
fantasifulla skandinavers lika starka förtjusning. Och
jag måste skratta litet — ty stark tycks mig
öfver hufvud, efter hvad jag hittills sett, ett
olämpligt begrepp när det det gäller detta folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
