Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 ASTRONOMI OCH KULTUR
finnas på något annat ställe i universum än på jorden,
samt att, såsom en följd häraf, människan är skapelsens
herre och krona. Så föga har ännu i vår tid den
copernicanska andan genomsyrat till och med de bildade
klasserna i samhället. Huru mycket skall man då kunna
vänta hos den stora allmänheten!
Djupt ingripande som den copernicanska
omhvälfningen var i det allmänna åskådningssättet såväl som i den
vetenskapliga astronomin, hade likväl knappast någon
större del af den bildade världen hunnit sätta sig in i
dess konsekvenser, innan astronomin utsänder i världen
ännu ett budskap, så stort och viktigt, till sina
konsekvenser så omfattande, att maken aldrig har varit skådad
i mänsklighetens annaler. Om den mannen, som först
förkunnade detta budskap för en häpnande samtid, skref
en af hans lärjungar: »nec fas est proprius mortali
attingere divos» — det är ej berättigat för en dödlig att
komma gudarna närmare. Den mannens namn är icke
obekant för någon af eder, det var Isaak Newton, och
hans upptäckt skall alltid förblifva fäst vid hans namn,
det är den neirotonska gravitationslagen. Ehuru denna
upptäckts historia åter och åter har blifvit berättad, anser
jag det så mycket lämpligare att här återgifva densamma,
som den kastar ett bjärt ljus öfver hvad som för oss i
dag är hufvudsaken att betrakta, nämligen lagens allmänt
filosofiska begrundning och konsekvenser.
Traditionen — för öfrigt bestyrkt af en af Newtons
närmare släktingar — berättar att då Newton år 1666, 23
år gammal, vistades i sitt fädernehem och enligt vanan
satt och mediterade i skuggan af ett träd, kom ett till
marken fallande äpple honom att ställa sig den frågan,
om den kraft som drog äpplet mot jorden måhända var
densamma, som kvarhöll månen i dess bana kring jorden.
På åtskilliga grunder, som vi här ej kunna återgifva, hade
han anledning antaga att — om så vore händelsen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
