Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTRONOMI OCH KULTUR 19
dast uttryck för den okunnighet, i hvilken vi befinna oss
om de värkliga orsakerna.»
Den andra synpunkt, som hade föranledt Newton att
afvika från den rent mekaniska förklaringen af universum,
var den plan han tyckte sig finna i planeternas anordning.
Alla röra de sig åt samma håll kring solen, samtliga i
nära cirkelformiga banor, alla — i alla händelser alla vid
Newtons tid kända — rotera i samma led kring sin axel,
och i samma riktning röra sig ock deras respektive månar.
»Denna beundransvärda anordning,» säger Newton, »kan
endast vara värket af en förnuftig och allsmäktig vilja.»
Laplace förklarar likaledes att denna anordning ej
kan vara slumpens verk. Man kan parera två hundra
tusen milliarder (200,000,000,000,000) mot ett, säger
Laplace, att den ej är orsakad af en tillfällighet. »Vi måste
då tro att en ursprunglig orsak (une cause primitive) har
ledt planeternas rörelse». Och hvilken är denna cause
primitive? Det är vid detta tillfälle han framlägger sin
bekanta storartade nebularhypotes (vanligen kallad den
Kant-Laplace’ska hypotesen), som på ett enkelt och
naturligt sätt utan konstlade antaganden och utan öfvernaturliga
hypoteser återför alla dessa skenbart ändamålsenliga
anordningar inom planetsystemet under en enda öfversiktlig
mekanisk princip.
Genom denna sin nebularteori lämnade Laplace ej
blott en plausibel förklaring af planetsystemets anordning
och uppkomst, han gjorde något ännu mer, i det han
därmed lade grunden till en alldeles ny epok i astronomins
historia, midt i hvilken vi just nu befinna oss; en epok
som vi skulle kunna kalla den evolutionistiska.
Grundtemat för dess åskådningssätt är att alla himlakroppar, som
vi hafva haft tillfälle att få någon kännedom om, äro att
betrakta som olika utvecklingsskeden härledda ur
väsentligen en och samma grundtyp; och astronomins uppgift
blir att studera dessa formers öfvergång i hvarandra, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
