Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekvator ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1707
Ekva’tor—Élan.
1708
och rotutdragning. För så vitt
koefficienterna och exponenterna äro givna i form
av siffervärden, kan dock rötternas
siffervärden bestämmas med vilken önskad
noggrannhet som helst, genom av Newton
och D. Bernoulli utarbetade
närmeförfa-randen.
Ekva’tor (lat. oequa’re — lika fördela).
Den storcirkel, som går vinkelrät mot
jordaxeln och delar jordklotet i två lika stora
hälfter, j o r d e k v a t o r n. Utdrages
jordekvatorns plan åt alla håll, tills det råkar
himmelsfären, erhålles
himmelsekva-t o r n med dess plan. — Ekvatore a’l,
uppställningsform för astronomiska
instrument, så att dessa kunna vridas omkring
två axlar, den s. k. timaxeln, parallell med
jordens axel, och deklinationsaxeln,
parallell med ekvatorns plan; även benämn, på
sålunda uppställda instrument. Jfr
Reflektor, Refraktor!
Ekvatorialströmmar. 1. Varma
havsströmmar, som gå fr. ekvatortrakterna
mot polerna, t. ex. Golfströmmen. På grund
av jordens rotation avvika de på n.
halvklotet mot ö. 2. Luftströmmar, som gå i
de övre luftlagren från ekvatorn mot
polerna och sålunda ersätta de luftmängder,
som med passadvindarna föras i motsatt
riktning. E. kallas även antipassader.
Ekvidista’ns (lat. ce’quus = lika och
dista’ntia = avstånd). Lodräta avståndet
mellan två höjdkurvor å en karta.
EkvilibrPst (lat. oe’quus = jämn och
li’bra = våg). Bet. en som kan hålla
jämnvikt, lindansare.
Ekvino’ktium el. e k v i n o k t i a 1. De
två varandra diametralt motsatta punkter
på himlen, i vilka solens skenbara bana el.
ekliptikan skär himmelsekvatorn. Dessa
punkter benämnas vår- och
höstdag-jämningspunkterna, någon gång
även vår- och höst punkter na. När
solen befinner sig i dessa punkter, äro dag
och natt ung. lika långa på hela jordklotet.
— Ekvinoktiallinje, den linje som
sammanbinder ekvinoktierna. — E k v
i-noktialstormar. Se Vind!
Ekvipolle’ns (lat. ce’quus = lika och
pof-le’re — gälla). Bet. liktydighet; i logiken
två omdömens överensstämmelse m. avs.
på innehållet, t. ex. A. är B:s fader, B.
är A:s son.
Ekvivale’ns (lat. ce’quus = lika och
va-le’re = gälla). Bet. likvärdighet. — E k v
i-v a 1 e’n t, likvärdig. Med ekvivalenta
mängder av två olika ämnen menas
sådana mängder, som kunna förena sig med
samma viktsmängd av ett tredje ämne. Så
är t. ex. 36,5 gr klorväte ekvivalent med
49 gr svavelsyra, emedan bägge utgöra
lagom mängd för att neutralisera 40 gr
na-triumhydrat. Enheten för e. är syre, vars
ekvivalentvikt är 8.
Ekvivalentvikten för ett grundämne erhålles- genom
att dividera atomvikten med valenseu.
Läran om e. har spelat en stor roll vid
atomteoriens utveckling. —E k v i v
a-1 e’n t (subst.), inom kemien så stor mängd
av ett ämne som ekvivalentvikten angiver
(i gram); i allm. bet. motstycke, någonting
likvärdigt. — Ekvival e’n t
ledningsförmåga, se Elektrisk
ledningsförmåga!
Elabore’ra (lat. elabora/re). Bet.
utarbeta.
Elaeagnazcete. Växtfamilj utmärkt
genom förekomsten av stjärnhår på nästan
alla växtens delar, som därigenom, bli
sil-verglänsande el. rostbruna. I Sverige finnes
endast släktet Hippo’phaé vilt. Av släktet
Elcea’gnus är en art, E. arge’nteus (S i
1-v e r b u s k e) ofta odlad.
Elai’n. Detsamma som t r i o 1 e i’n,
olje-syrad glycerinester, en av de viktigaste
beståndsdelarna i lösare fettarter.
E’lam. Området ö. om nedre Tigris, n.
om Persiska viken, omtalat i G. T. Av
grekerna kallades landet Susiana efter dess
huvudstad Susa. Dess nuvarande namn är
Kusistan.
El-Ama’rna. Se A m a r n a!
Élan [ela’h] (fransk.). Bet. flykt,
hänförelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
