Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1975
Ferra’t—Ferrolege’ringar.
1976
Ferra’t (lat. fe’rrum = järn). Salter av
den i fritt tillstånd obeständiga
järnsyran, innehållande sexvärdigt järn.
Ka-liumferrat, K2FeO4, är ett mörkrött salt
med starkt oxiderande egenskaper. Det
er-hålles under häftig värmeutveckling genom
sammansmältning av salpeter och
järnpulver.
Ferre’ro. 1. G u g 1 i e 1 m o F., f. 1871. It.
historiker och förf, av en mängd skrifter,
präglade av en skarpsinnig psykologisk
analys av samhällslivet särsk. under
antiken. Han söker i sin forskning uppdaga
de i antikens liv verkande ekonomiska och
sociala faktorerna och har på en del
punkter, t. ex. i sin kritik av Caesar, vänt sig
mot en äldre, traditionell uppfattning. En
del av hans skrifter finnas i sv. övers., bl.
a. Rom, dess storhet och förfall (1921—24),
Den antika civilisationens undergång
(1927) och Den latinska anden och den
moderna världen (1919). 2. Gina F. Se
Lomb roso!
Fe’rri, E n r i c o, f. 1856, d. 1929. It.
jurist och politiker (socialist), professor i
Rom, en av kriminalantropologiens
grund-läggare och målsman för den s. k.
positi-vistiska skolan inom straffrätten.
Fe’rriföreningar (lat. fe’rrum = järn och
-i, inom oorganisk kemi ändelse
markerande högt mättningsstadium). Kem.
föreningar av trevärdigt järn. Viktiga dyl. äro
ferrioxid el. järnoxid (Fe2 O3), ett rött
el. brunrött pulver, som användes som
slipmedel och färg (»engelskt rött», »Falu
rödfärg»), samt ferrihydroxid el. j ä r
n-oxidhydrat, Fe (OH) 3, som utgör
mineralet limonit och är huvudbeståndsdelen
i rost. Ferrisalterna äro i allm.
rödgula till färgen, lättlösliga i vatten och
täml. lätt sönderdelade. Hit höra
ferriklo-rid el. j ä r n k 1 o r i d, FeCL, som har
an-vändn. som blodstillande medel, och det
mörka dubbelsaltet järnalunel.
kalium-ferrisulfat, KFeSOi, som har användn. inom
garveriteknik och galvanostegi. F e r r
i-cyanider äro salter, innehållande den
trevärda negativa komplexa jonen (CN)eFe;
de viktigaste äro kaliumferricyanid, även
kallat ferricyankalium el. »rött
blodlutsalt» och
ferroferricya-n i d el. turnbullsblått, som är mycket nära
besläktat med ferriferrocyanid el.
berlinerblått. Jfr Ferroföreningar!
Fe’rro. Den sydvästligaste och minsta av
Kanarie-öarna, märklig därigenom att
noll-meridianen förr enl. kardinal Richelieus
påbud 1634 drogs genom F. Jfr
Greenwich!
Fe’rroföreningar Qat. fe’rrum — järn
och -0, inom oorganisk kemi ändelse
markerande lågt mättningsstadium). Kem.
föreningar av tvåvärdigt järn. Hit höra
ferro-oxid el. järnoxid u’l, Fe O, samt
ferro-sulfid el. s v a v e 1 j ä r n, Fe S, en svart
förening, som fås genom sammansmältning av
järn och svavel och är det vanliga
utgångsmaterialet för framställning av svavelväte.
Ferrosalterna äro i allm. svagt gröna
till färgen; det viktigaste är ferrosulfat el.
järnvitriol, FeSO4, vilket erhålles
genom röstning av svavelkis eller genom att
upplösa järn i svavelsyra och har
användning vid bläcktillverkning, som
reduktionsmedel o. s. v. Ferrocyanider äro
salter, innehållande den fyrvärda negativa
komplexa jonen (CN)eFe; viktigast äro
ka-liumferrocyanid, även kallat
ferrocyan-kalium el. »gult blodlutsalt» och
ferriferrocyanid el. berlinerblått,
ett intensivt mörkblått färgämne. Ang.
fer-roferricyanid se Ferriföreningar!
Jfr Ferrolegeringar!
Ferro’l. Stad i n. v. Spanien (prov.
Co-runa) vid Atlanten, viktig krigshamn.
31 000 inv. (1921).
Ferrolege’ringar el. ferrometaller
(lat. fe’rrum = järn). Legeringar av järn
och andra metaller, avsedda som
bruksme-taller el. som tillsats till färskat järn i och
för framställning av järn- och stålsorter
med vissa bestämda egenskaper
(specialstål). En tillsats av nickel till järnet ökar
sålunda dess tänjbarhet och seghet (n i
c-kelstål). Mangantillsats ger en metall,
som efter härdning är mycket hård och seg
(manganstål). Krom gör järnet hårt
men också sprött, varför det ofta användes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
