Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2171
Frankrike.
2172
vars vidsträckta rike var ett verkligt hot
mot F. Vid nya tidens början var F. en
stark nationalstat med kraftig furstemakt
och begynnande centralisation av
statsmakten. Dess enhet har sedan aldrig
hotats, varemot statsområdets omfång och
gränser avsevärt skiftat, i det dess
härskare upprepade gånger drivit
erövringspolitik i skilda delar av Europa men efter
längre el. kortare tid nödgats uppge
erövringarna. Så på 1500-talet i Italien, på
1600-talet, särskilt under Ludvig XIV, i
Nederländerna och Tyskland samt omkr.
1800 under Napoleon I snart sagt i hela
världsdelen. Av utomeuropeiska
besittningar ägde F. under 1600-talet betydande
områden i Amerika, bl. a. Canada, men
utträngdes under 1700-talet därifrån av
England. Fr. o. m. 1800-talet har däremot F:s
koloniala expansion riktats dels mot
Bortre Indien, dels och framför allt mot Afrika.
— 1500-talets reformationsrörelser fingo
också i F. många anhängare, särskilt den
kalvinska riktningen. Dessa s. k.
hugenot-ter bekämpades dock av
statsrepresentan-terna, då de utgjorde en fara för
riksenheten. Aren 1562—98 rasade flera
inbördeskrig om hugenotternas ställning,
vilken 1598 i ediktet i Nantes ordnades på
ett för dem rätt förmånligt sätt. Ediktet
upphävdes dock 1685, dels emedan
huge-notterna under 1600-talet vid flera för
staten kritiska tillfällen visat sig illojalt
missbruka sina politiska förmåner, dels
under inflytande av 1600-talets allmänna
äv-lan att reglera folkets och statens liv
möjligast enhetligt, något som satt märken i
konst, litteratur och umgängesliv
(franskklassicismen) samt förvaltning
(centralisering) mer typiskt i F. än i något annat
europeiskt land. Makten samlades alltmer
hos konungen eller hans ministrar
(Riche-lieu, Mazarin, Colbert), och den riksdag, som
fanns, sammankallades aldrig under hela
perioden 1614—1789. Förvaltningen förföll
under 1700-talet alltmer, och de
otillfredsställande politiska, sociala och ekonomiska
förhållandena utsattes för en allt skarpare
kritik av 1700-talets
upplysningsradika-lism, som även spridde kännedomen om
andra länders friare förhållanden och
bättre styrelse. Missnöjet bröt 1789, då
riksdagen sammankallats, ut i den s. k.
franska revolutionen (se d. o.),
som i början avsåg jämförelsevis
moderata reformer men småningom
bortsopade konungadömet,
klassprivilegierna och det mesta av det gamla
samhällets (»1’ancien régime») karakteristiska
institutioner. Revolutionens ävlan att
utbreda sina idéer till andra folk invecklade
emellertid F. 1793 i krig med ett flertal
stater, som med korta avbrott varade ända
till 1815. Under förhållandenas tryck fick
republiken i F. vika för en militärdiktatur
med Napoleon Bonaparte som
envåldshär-skare, fr. 1799 under titeln förste konsul
och 1804—14 som kejsare. Många av
revolutionens reformer, särskilt de sociala,
ble-vo bestående både under kejsardömet och
sedan den gamla franska konungaätten av
de förenade europeiska makterna
återupp-satts på F:s tron 1814—15, då Napoleon
besegrats. Tiden 1815—30 medförde en
reaktion av delvis oberättigat och inskränkt
slag och föranledde en ny revolution,
julirevolutionen 1830, bakom vilken den
liberala borgarklassen stod. Radikalare
krafter åstadkommo 1848 genom
februarirevolutionen att republiken återinfördes, men
den valde presidenten Louis Napoléon
Bonaparte, brorson till kejsar Napoleon I,
eftersträvade kejsarvärdigheten och
återställde genom en statskupp och en
folkomröstning 1851—52 kejsarförfattningen.
Under andra kejsardömet (1852—70) gick
F:s näringsliv raskt framåt, men tiden
fläckas av stor försumpning i offentlig
och enskild moral samt av godtyckligt och
despotiskt regeringssätt och slutade med
en militär och utrikespolitisk katastrof, då
F. i fransk-tyska kriget 1870—71 led ett
oväntat och förkrossande nederlag, som
medförde landförlust och minskat anseende
i Europa. Nederlaget gav luft åt missnöjet
med den kejserliga styrelsen, den tredje
republiken utropades 1870, och det s. k.
kommunarduppropet 1871 hotade
rentav samhällets bestånd men
undertrycktes med stränghet. Försök att i mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
