Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav. Svenska konungar - II. 1. Gustav III - II. 2. Gusav IV Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2575
Gustav.
2576
(1786) . Hans lysande och dyrbara hov
liksom hans långvariga resa i Frankrike och
Italien 1783—84 och hans godtycklighet
väckte stort missnöje, och vid riksdagen
1786 blevo nästan alla konungens
propositioner avslagna. Krigsförklaringen mot
Ryssland 1788 utan ständernas hörande
väckte stark opposition främst inom adeln.
Ett öppet myteri utbröt i finska armén,
under ledn. av ett officersförbund,
»Anjala-förbundet». Då G. härigenom blev
vanmäktig, uppträdde Danmark, hotande Sveriges
västkust under förklaring, att det var i
förbund med Ryssland. Men Gustav III fick
allmogens hjälp mot danskarna i Bohuslän,
och de tvingades genom England och
Preussen att sluta fred. Med de ofrälse
ståndens hjälp lyckades G. genomdriva den
s. k. Förenings- och säkerhetsakten, som
gjorde konungen nästan enväldig. Kriget
med Ryssland kunde sedan fortsättas med
kraft och slutade med den ryska
skärgårdsflottans nästan fullständiga
tillintet-görelse vid Svensksund den 9 juli 1790,
varefter freden slöts i Värälä s. å. utan
vinst eller förlust. Genom Förenings- och
säkerhetsakten hade G. ådragit sig adelns
oförsonliga hat, och en sammansvärjning
bildades för att mörda honom. Han blev
skjuten av J. J. Anckarström den 16 mars
1792 på en maskeradbal i Operahuset och
avled av såret den 29 mars s. å. Han hade
på ständernas befallning som kronprins
förmält sig med Sofia Magdalena av
Danmark 1766. Äktenskapet var mycket
olyckligt. Litt.: L. Stavenow: Gustav III (i
Hildebrand-Stavenow: Sveriges historia).
N. Erdmann: Gustav III (1907). Svenska
memoarer och brev, utgivna av H. Schuck
och O. Levertin. O. Levertin: Gustav III
som dramatisk förf. (1894).
2. G u s t a v IV A d o 1 f, f. 1778, d. 1837.
Son till Gustav III och Sofia Magdalena
av Danmark, konung 1792—1809. G. A.
utmärkte sig redan som barn för
ordningssinne, gudsfruktan och sparsamhet men på
samma gång för högmod och envishet.
Under hans minderårighet 1792—96 sköttes
regeringen av hans farbror, hertig Karl,
i nära samarbete med G. A. Reuterholm.
Under G. A. :s regering genomfördes en
myntrealisation 1802 och infördes
enskiftet 1803, varigenom bondejordbruket tog
ett enastående uppsving. Vidare
fullbordades Trollhätte kanal 1800, och företogos
undersökningar om Göta kanals byggande.
Härens utrustning förbättrades, och sträng
sparsamhet i förvaltningen iakttogs.
Under de stora revolutionskrigen, som då
rasade i Europa, var G. A. neutral men slöt
i dec. 1800 med Ryssland, Preussen och
Danmark ett neutralitetsförbund till skydd
mot engelska kaperier. Sedermera
närmade han sig England och greps av ett
oförsonligt hat till Napoleon I efter mordet på
hertigen av Enghien den 21 mars 1804.
Han slöt sig därefter till Napoleons
fiender: England, Österrike, Ryssland och
Preussen. Då de tre sistnämnda staterna
1805—07 besegrats och nödgats sluta fred,
ville G. A. likväl ej bryta med England;
därför förmådde Napoleon Ryssland att
i förbund med Danmark anfalla Sverige i
febr. 1808. Förräderiet i Sveaborg och
Klingspors dåliga ledning av de
finländska trupperna ledde till Finlands erövring
GUSTAV IV ADOLF efter avsättningen.
Gravyr efter målning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
