Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hydrid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2897
Hydropati’—Hye’nor.
2898
njurbäckenet el. urinledaren. Operativ
behandling är som regel nödvändig.
Hydropati’ (grek. hy’dor = vatten och
pa’te = lidande). Oegentlig benämning på
hydroterapi (vattenläkekonst).
Hydropla’n (grek. hy’dor = vatten och
lat. pla’nus = jämn). 1. En sorts
snabbgående motorbåtar med flat botten, som
vid hög fart delvis lyftas upp ur vattnet,
varigenom vattenmotståndet minskas. De
kunna nå en hastighet av över 110 knop.
2. Oegentlig bet. för hydroaeroplan.
Hydrosfä’r (grek. hy’dor = vatten och
sfa’ira = klot). Bet. den vattenmassa, som
i form av världshaven omger den fasta
jordkroppen. ■
Hydroso’1. Se Kolloider!
Hydrostati’k (grek. hy’dor = vatten
och sta’sis = stillastående). Läran om
vätskors (och gasers) jämvikt.
Hydrosta’tiska parado’xen. En av
hyd-rostatikens grundläggande satser, enl.
vilken en vätskas tryck på ett i denna
nedsänkt, vågrätt plan är lika stort som
tyngden av en vätskepelare, som har denna yta
till bas och till höjd dess djup under den
fria vätskeytan. Om h. p. tillämpas på
kärlets botten, följer därav, att i ett
uppåt avsmalnande kärl vätskan utövar ett
vida större bottentryck än vad vätskan
väger. Det är detta paradoxala
förhållande, som föranlett benämningen h. p. på
satsen ifråga.
Hydrosta’tiska vågen. Våg för
bestämning av en kropps specifika vikt med hjälp
av Archimedes princip, varvid kroppen
vä-ges dels i luften, dels nedsänkt i vatten.
Hydrosulfi’t. Benämning dels på sura
sulfit, t. ex. KHSO3, dels på salter av
syran H2S2O4. Se Svavel!
Hydroterapi’ (grek. hy’dor = vatten
och terape’ia = vård). Bet.
vattenbehandling, vattenkur, vattenläkekonst.
Hydrotropi’sm (grek. hy’dor = vatten
och tro’pos = vändning). Vissa växtdelars
t. ex. rötternas tendens att sträcka sig
mot fuktigare ställen. Även negativ h.,
d. v. s. en strävan att avlägsna sig från
fuktigheten, finnes.
«
Hydroxi’d (grek. hy’dor = vatten och
oxid). Se H y d r a t!
Hydroxy’1 (grek. hy’dor = vatten och
hy’le = ämne). Beteckning för den av väte
och syre bestående envärdiga radikalen
OH. H. ingår i alla baser (hydroxider)
samt i vatten och alkoholer, fenoler m. fl.
organiska föreningar. Fria h.-joner, d. v.
s. envärdigt negativa OH-joner, äro
orsaken till den för baserna typiska s. k.
alkaliska reaktionen.
Hydroxy’lami’n. Färglös, lättlöslig, lätt
sönderdelad förening av väte, syre och
kväve enl. formeln H2N. OH (smältpunkt
33°). H. bildar salter med syror,
framstäl-les vanl. genom elektrolytisk reduktion av
salpetersyra och användes som
reduktionsmedel och som igenkänningsmedel för
al-dehyder och ketoner, med vilka den bildar
karakteristiska föreningar, s. k. o x i’ m e r,
t. ex. metaldoxim (CH3)2NOH.
Hydru’r. Se Hydrid!
Hyenahund el. Stäpphund (Lyca’on
pi’ctus). Ett till fam. Hunddjur
hörande rovdjur med kort, trubbig nos och
stora öron. Färgen är svart, vit och
gul-fläckig. H. förekommer i Afrika från
Kap-landet upp till Abessinien i större el.
mindre flockar i stäppområdena och lever
av får, antiloper o. d.
Hye’nor ^Hyce’nidce). En familj
Rovdjur med kort bred nos, stora, föga
håriga öron och starkt bakåtsluttande rygg.
Såväl fram- som bakbenen ha fyra tår. H.
förekomma i Afrika och s. v. Asien och äro
typiska nattdjur, som ströva omkring
ensamma el. i flockar. De leva helst av döda
el. hjälplösa djur och angripa ej sådana,
som kunna tänkas försvara sig. S t r i
m-miga hyenan (Hyoe’na hyoe’na el.
stria’ta) förekommer i n. Afrika och s. v.
Asien, Fläckiga hyenan (H.
cro-cu’ta) i s. Afrika. De bli ung. 1 m långa.
Något större var Grotthyenan (H.
spelte’a), som i pleistocen tid fanns i
Europa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
