Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaper ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3303
Kapi’tel.—Kapitä’1.
3304
p i t a 1 utgöra de nyttigheter, som
ständigt befinna sig på samma punkt i
produktionsprocessen (verktyg, maskiner,
byggnader, järnvägar o. s. v.) och vilka
äro varaktiga nyttigheter och
äro avsedda att tjäna
produktionsprocessen för längre tid framåt, sålunda icke
avsedda för omedelbar konsumtion. Ur en
annan synpunkt indelas kapitalet i a
n-läggningskapital, t. ex. det å en
viss jordareal nedlagda kapitalet
(nyodling, dikning, stallar och andra
byggnader), som endast så småningom kan
återvinnas genom jordens till följd av de
nedlagda kostnaderna ökade avkastning, samt
driftskapital, omfattande t. ex. i
ifrågavarande jordbruksdrift insatt
kapital (redskap, fordon, kreatursbesättning,
utsäde o. s. v.). — Kapitalbildning,
skapandet av nytt realkapital (t. ex.
byggande av nya fabriker, tillverkning av
nya verktyg). Vid sidan av produktionen
av konsumtionsvaror måste nämligen en
dylik kapitalförnyelse äga rum, om ett
folkhushåll skall kunna hållas uppe på den
nivå, det en gång nått samt om välståndet
i detsamma skall kunna höjas.
Kapitalbildningen sker genom sparandet, vilket
sålunda innebär att av produktionen
begära realkapital i stället för
konsumtions-nyttigheter el. med andra ord att avstå
från konsumtion i nuet för att möjliggöra
ökad produktion och därmed ökad
konsumtion i framtiden
(produktionsom-väg). — Kapitalränta, ersättningen
för realkapitalets insats i produktionen,
vanl. beräknad efter viss procent pr år.
Av vissa nationalekonomer, främst
Böhm-Bawerk, betraktas kapitalräntan som ett
slags a g i o vid utbytande av
nutidsnyttig-heter mot framtidsnyttigheter. Ur denna
synpunkt är alltså räntan belöningen för
sparande och utgör i själva verket dess
främsta drivkraft. Av andra ekonomer
förklaras kapitalräntans uppkomst ur
nödvändigheten att begränsa efterfrågan på
kapital, vilken annars skulle komma att
överstiga tillgången. —
Kapitalexport, den åtgärd, varigenom ett land,
som har god tillgång på kapital och till
följd härav har låg kapitalränta,
överflyt
tar tillgodohavanden till länder med svag
kapitalbildning och hög ränta. —
Kapitalflykt påskyndas av farhågor för att
kapitalet i det kapitalexporterande landet
skall utsättas för konfiskation eller hård
beskattning el. ovanligt dålig
ränteavkast-ning av andra orsaker. —
Kapitalförsäkring, ett slags livförsäkring, i
vilken försäkringssumman utbetalas till den
försäkrade efter uppnående av en viss
ålder, men ej till efterlevande anhöriga, om
vederbörande dör dessförinnan (jfr
Livförsäkring!). — Kapital i’sm, i
allmänhet en på privat bestämmanderätt
över kapitalet grundad
produktionsordning såsom motsättning till en socialistisk
produktionsordning. Såsom
nationalekonomisk term: produktionsomväg (jfr ovan!).
K a p i t a 1 i’s t, i allmänhet en person,
som är ägare av kapital, i särsk. bet.
arbetsgivare i motsats till kroppsarbetare
och löntagare. — K a p i t a 1 i s e’r a,
beräkna den summa, på vilken en viss given
summa efter en viss procent utgör ränta.
Det kapitaliserade värdet av 500 kr. efter
5 o/o blir alltså 10 000 kr. En fastighets
värde får man fram genom att
kapitali-sera den årliga hyresinkomsten på
densamma.
Kapi’tel (lat. ca’put = huvud). 1. En
avdelning i en skrift el. dess rubrik.
2. Församling av medl. i ett andligt
samfund, tillhörande samma stift el. kloster,
t. ex. domkapitel. 3. Församling av medl.
i en andlig el. världslig orden, t. ex.
ordenskapitel.
Kapitulatio’n (mlat. capitula/re =
dryfta huvudpunkterna i en framställning).
1. Överenskommelse mellan krigförande
om överlämnande av fästning el. dyl. 2.
Vissa avtal, ingångna på 1700-talet
mellan europeiska och icke kristna länder
rörande exterritorialrätt inom dessa senare
för kristna undersåtar. — K a p i tu 1
e’-r a, giva sig åt en segrare (t. ex. om en
fästning).
Kapitä’1 (lat. ca’put = huvud). 1. Inom
byggnadskonsten övre delen av en kolonn
(se Kolonn!). 2. I boktryckarkonsten
antikvastilens stora bokstäver, använda
Ord, som saknas under K, sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
