Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
budens öppnande tveka vi icke att på enahanda sätt i båda
fallen besvara dessa frågor1. Vare sig de tilläfventyrs ingifna
skriftliga anbuden öppnas före eller efter utropet, kunna de
enligt vår mening icke anses som verkliga auktionsbud. Anser
man det vara något för begreppet auktion väsentligt, att
spekulanterna äro tillstädes och kunna höra hvarandras bud, synes
oss det sagda endast vara en nödvändig konsekvens häraf; deraf
att andra personer äro närvarande, då ett skriftligt anbud
öppnas, och eventuelt (om öppnandet sker före utropet) med
ledning deraf kunna bestämma sitt handlingssätt, om de skola göra
öfver- eller underbud eller icke, kan detta bud icke i
förhållande till dess afgifvare få karaktären af ett auktionsbud med
de egendomliga konsekvenser, som deraf följa. Ett stöd för den
här framstälda åsigten kan ock hemtas från en positiv
bestämmelse, nämligen § 52 i Kongl. Forordn, ang. hushållningen med
de allmänna skogarna i riket d. 26 Jan. 1894. Der meddelas
bestämmelse bland annat för det fall, att skogsafverkningsrätt
ej kan »å auktion eller i följd af skriftligt anbud afyttras». Då
i denna § föreskrifves, att auktion å afverkningsrättigheter skall
anställas, och infordrande af skriftliga anbud enbart ej tillåtes,
måste den anförda bestämmelsen syfta på en försäljning till
den, som före auktionen ingifvit anbud. Icke desto mindre
anses den afyttring, som genom antagandet af detta anbud
1 En motsatt uppfattning uttalas af Kammarkollegium i ett utlåtande
d. 23 Aug. 1860, infördt i Juridiska Föreningens tidskrift arg. 22 s. 185 ff.
Det var fråga om en arrendeauktion å ett boställe, och kollegium uttalar här
den åsigten, att, då i tillämpliga författningar förseglade skriftliga anbud
lika litet äro uttryckligen tillåtna som uttryckligen förbudna, de böra före
det muntliga utropet öppnas och för närvarande spekulanter tillkännagifvas.
K. M:t (i Civildepartementet) fann icke skäl i kollegii öfverklagade beslut
göra ändring. — I Kongl. Skrifvelsen ang. försäljning af vissa mindre
krono-egendomar d. 18 Maj 1888 gör sig deremot den enligt vårt förmenande
riktiga uppfattningen gällande. Der säges nämligen, att vid den försäljning
af dylika egendomar, som jämlikt Kongl. Brefvet d. 29 Maj 1874 egt rum.
skriftliga köpeanbud blifvit af vederbörande auktionsförrättare emottagna,
»ehuru stöd för ett sådant förfarande saknas i författningen, som,
beträffande sättet för försäljningen, endast stadgar, att försäljningen skall ske å
offentlig auktion till den högstbjudande».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
