Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af panträtten, i hvilket fall förvärfvaren skulle varit skyldig
skrida till uppbud etc., framgår af det vid slutet af Riksens
standers beslut ang. banken d. 22 Sept. 16681 intagna formular
till Lahne-Bankens attester på der insatta panter, hvari pantens
uppdragande till en annan »under forrige förpantningsvilkor»
namnes jämte dess försäljande genom auktion såsom olika sätt
för banken att göra sig betäckt för sin fordran.
Den ålderdomliga prägel, som grundsatserna angående
realisation af panträtt i lös egendom buro i Lands- och
Stadslagen, kännetecknar i viss mån äfven 1734 års lags
bestämmelser i ämnet. Dessa afse tydligen att gå en medelväg mellan
den gamla grundsatsen om borgenärens förnöjande direkt ur
panten och den nya i Kongl. Stadgan d. 6 Juli 1664 omfattade
om försäljning af panten till högsta möjliga pris och
pant-hafvarens betalning ur köpeskillingen, men i sjelfva verket har
den gamla grundsatsen endast i ringa mån fått vika för den
nya. H. B. 10: 2 stadgar nämligen, att en panthafvare är
berättigad att, om skulden icke å förfallodagen betalas, vidtaga
åtskilliga åtgärder för realisation af sin panträtt, bestående i
uppbjudande, värdering och hembud till egaren. Men sedan
beror det på denne2, om »han hellre vill låta panten under
offentligt utrop till salu gå eller låta borgenären den behålla
efter värderingen». Borgenären-panthafvaren kan deremot icke,
om han betjenar sig af det i H. B. 10: 2 beskrifna
förfarandet, fordra ovilkorlig betalning i penningar, utan måste
nöja sig med den datio in solutum, som pantens öfverlåtande
med eganderätt innebär3 * * * * 8.
1 Stiernman, Riksdagars och Mötens beslut. II s. 1624.
2 Huru panthafvaren skall ga till väga, om pantegaren vistas a okänd
ort och således icke kan anmanas att utöfva sin beslutanderätt i detta
afseende, finnes ingenstädes stadgadt. Att saknaden af bestämmelse härom
icke beror på förbiseende, framgår af förarbetena; se Ghydenius, Hand-
lingar ang. förarbetena till Handelsbalken i 1734 års lag, Helsingfors 1891,
s. 65. I lagberedningens förslag till H. B. 6: 8 stadgades, att den eljes
erforderliga anmaningen till gäldenären i så fall kunde ersättas af en
ansökan hos Konungens Befallningshafvande om pantens föryttrande. Be-
träffande panträtt i fast egendom finnas för motsvarande fall uttryckliga
stadganden i Kongl. Förordn. d. 10 Apr. 1810 och d. 8 Sept. 1829.
8 Endast banken intog i detta afseende fortfarande den
undantagsställning, som densamma genom Kongl. Stadgan d. 6 Juli 1664 blifvit tillerkänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
