Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna beskrifning å tillvägagångssättet vid en
auk-tionsförrättning kunna vi ingå på en undersökning angående
den juridiska naturen af de olika åtgärder, som dervid
förekomma, för att derigenom finna svaret på den åtminstone i
teoretiskt afseende synnerligen intressanta och sedan gammalt
omtvistade frågan, vid hvilken tidpunkt och genom hvilket
moment i förfarandet ett aftal vid auktionen kan anses komma till
stånd. Som bekant kan man vid aftal i allmänhet1, åtminstone
i tanken, skilja mellan två olika viljeförklaringar, anbudet och
antagandet2. Att i ett konkret fall afgöra, när underhand-
1 Erkännas må, att i lag befintliga formföreskrifter kunna hafva den
innebörd, att ingendera kontrahenten är bunden, innan något visst moment
tillkommer, hvilket sålunda konstituerar bundenhet för båda på en gång
jfr. Regelsberger, Pandekten I, Leipzig 1893, s. 547 not 1. Med
nödvändighet har dock ingalunda ett påbud om skriftlig form för ett visst aftal en
sådan innebörd; se Motive 1888 I s. 167. B. G. B. § 128 utvisar fastmera,
att lagens kraf på »gerichtliche oder notarielle Beurkundung eines Vertrags»
är tillfredsstäldt dermed, att först anbudet och sedan antagandet sker inför
domstol eller notarie.
a Vid ett ömsesidigt förpligtande aftal är det den i tiden första af de
båda viljeförklaringarna, som benämnes anbud, och den senare antagande.
Anser man, att äfven en rättshandling, som uteslutande medför skyldigheter
å ena sidan och rättigheter å den andra, för sin giltighet kräfver accept af
den andre, använder man äfven här uttrycken anbud och accept, men
dervid råder icke samma öfverensstärnmelse i den brukliga terminologien.
Somliga (så t. ex. Windscheid § 305; Regelsberger, Pandekten, I s. 547 vid
not 4; Laurent XV s. 544) låta äfven här tidsföljden mellail
viljeförklaringarna vara afgörande; andra (Köppen, Der obligatorische Vertrag unter
Abwesenden (i Ihering Jahrbucher XI) s. 334, jfr. Siegel s. 1—12) vilja spara
termen anbud åt den viljeförklaring, derigenom en forpligtelse iklädes. Om
man öfverhufvud ansluter sig till denna lära och sålunda äfven karaktäri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
