- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
100

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lingarna mellan de blifvande kontrahenterna fortskridit så långt,
att det föreligger ett verkligt anbud, och när detta kan anses
antaget, kan emellertid vara förenadt med stora svårigheter.
Särskildt gäller detta i fråga om aftal mellan närvarande och
ej minst, då aftalet kommer till stånd vid auktion, om hvilket
fall man kan instämma med Sintenis1, då han yttrar: »Der in
diesem Weg eingeleitete Abschluss eines Vertrages bietet bis zu
dessen Zustandekommen eine eigenthumliche Mischung von
Ver-handlung und bindender Verpflichtung dar».

Nämda fråga sammanhänger på det närmaste med en
annan, nämligen hvilken betydelse i juridiskt afseende bör anses
tillkomma den till tiden första af de vid en auktionsförrättning
förekommande åtgärderna, d. v. s. sjelfva utbjudandet. Det är
sistnämda spörsmål, som vi nu vilja göra till föremål för vår
undersökning. Det må då redan här anmärkas, att man i svensk
skrifven lag förgäfves skall söka efter något generelt2 uttalande
härom och att man följaktligen är hänvisad till att ur allmänna
rättsgrundsatser angående slutande af aftal söka svaret på den
uppstälda frågan.

Om densamma har inom den tyska juridiska litteraturen
pågått en vetenskaplig strid3, i hvilken synnerligen framstående

serar gåfva som ett aftal, torde man i allt fall icke, utan att komma i strid
med svenskt språkbruk, kunna med namnet anbud beteckna någon annan
viljeförklaring än den, som på en gång är till tiden föregående och
för-pligtande för dess afgifvare. Kräfves från gåfvotagarens sida en förklaring,
derigenom han gifver uttryck åt sin vilja att mottaga gåfvan och får
denna föregå gifvarens förklaring, kan dock hvarken bönen om^n allmosa eller
villfarandet deraf rimligen kallas »gåfvoanbud». — Jfr. Lassen (Løfte og
Akcept i T. f. R. 1888 s. 109—110), som för att beteckna motsättningen mellan
en förpligtande viljeförklaring och en »Tilegnelseerklæring» använder de
termer, som förekomma i uppsatsens titel, men utmärker skilnaden efter
tidsföljd med orden »Tilbud» och »Antagelse». Att anväda orden »Akcept»
och »Antagelse» i olika bemärkelser synes dock vara en nödfallsutväg och
är ur språklig synpunkt oegentligt.

1 Sintenis, Das praktische gemeine Givilrecht, Leipzig 1860—61, II s.
253—254.

8 Om exekutiva auktioner innehåller U. L., särskildt § 108, vissa
bestämmelser, till hvilka vi i en senare afdelning af vårt ämne skola återkomma.

8 De tyngst vägande skälen för de olika åsigterna i denna fråga
återfinnas i en polemik mellan Kindervater och Ihering (två uppsatser af hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free