Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författare tagit del. Då denna rört sig icke om tolkningen af
ett eller annat ställe i de romerska rättskällorna — de olika
författarne hafva fastmera nödgats vidgå sig icke hafva kunnat
der finna något direkt uttalande i frågan — utan om den
teoretiska och praktiska möjligheten öfver hufvud af olika
konstruktioner af utbjudandet, innehåller densamma synnerligen mycket
af intresse äfven för den, som i likhet med oss söker besvara
frågan enligt ett rättssystem, jämförelsevis föga påverkadt af
den romerska rättens principer1.
Bortsedt tillsvidare från mindre skiftningar i åsigter, hafva
de olika författarne anslutit sig till en af två stora
grundåskådningar. Enligt den ena af dessa skulle utbjudandet vara att
anse såsom ett till den högst- resp. lägstbjudande eller rättare
till alla tillstädesvarande spekulanter riktadt anbud, hvilket
genom hvarje bud skulle giltigen accepteras, ehuru det sålunda
ingångna aftalet borde anses förenadt med det vilkor, att icke
öfver- resp. underbud gjordes. Enligt den andra uppfattningen
åter kunde utbjudandet icke tillmätas annan betydelse än en
juridiskt icke förpligtande uppfordran eller anmaning till de
närvarande att afgifva anbud å det föremål eller den prestation,
som vore föremål för utbjudandet; först buden (ropen) skulle
vara verkliga anbud, och för tillkomsten af ett aftal vore
erforderligt, att ett bud på något sätt antoges af
auktionstill-ställaren eller någon å hans vägnar handlande person.
Skil-naden mellan dessa åskådningar visar sig praktiskt deri, att
enligt den förra den bjudande redan i och med sjelfva budet
förvärfvar en verklig, om ock vilkorlig rätt till det utbjudna,
under det att enligt den senare en sådan uppkommer för
honom, först derigenom att hans bud antages.
Den teoretiska möjligheten af den senare konstruktionen,
hvilken vi, af den anledning att budet (ropet) enligt densamma
är ett anbud (offert), vilja benämna ojfertteorien, har veterligen
icke blifvit af någon ifrågasatt, om också de mest hängifna an * §
dera i lherings Jahrbucher VII)]; jfr. ock Regelsberger s. 162—195; Thöl I: 2
§ 245 samt Windscheid § 308.
! Ang. den »universela» karaktären af de allmänna principerna for
särskildt obligationsratten, se uttalanden af Lassen s. 20 och Hagerup i
T. f. R. 1894 s. 35 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
