Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängarne af den motsatta åsigten funnit det mindre egentligt
att hänföra ett dylikt förfarande under begreppet auktion1, utan
att dock derför anföra något verkligt skäl. Mot den andra
uppfattningen, enligt hvilken buden skulle vara antaganden
(accepter) af det i utbjudandet liggande anbudet och som vi på denna
grund ämna beteckna som acceptteorien, hafva deremot
anmärkningar riktats, åsyftande att påvisa, att densamma skulle vara
teoretiskt ohållbar och leda till praktiskt omöjliga konsekvenser.
Det är frågan, om de till stöd härför anförda skälen kunna
anses öfvertygande och ega någon giltighet enligt svensk rätt,
som vi nu närmast skola undersöka.
Från romersk rättslig ståndpunkt har man bestridt
möjligheten af den förklaring, acceptteorien gifver af utbjudandet,
bland annat på den grund att, såsom Kindervater2 säger, »das
römische Recht gestattet es nicht mit einer persona incerta zu
contrahiren». Om riktigheten af detta påstående, åtminstone
hvad den rena romerska rätten vidkommer, synes man då
ännu varit tämligen ense3, men, under det Kindervater —
acceptteoriens mest energiske försvarare — påstår, att den
ifrågavarande grundsatsen försvunnit ur das gemeine Recht genom en
i motsatt riktning gående sedvanerätt4, förnekas detta på det
allra bestämdaste af Ihering5, som visserligen medgifver, att så
är förhållandet vid vissa »moderna» rättsinstitut, exempelvis
innehafvarepapper och de s. k. Auslobungen, men förmenar,
att man vid de »rent romerska obligationsformerna» måste
fast-hålla vid den äldre grundsatsen6.
1 Se Puchta, Vorlesungen iiber das heutige römische Recht, Leipzig
1862—63, II § 252; jfr. Kindervater s. 16.
2 Kindervater s. 5.
8 v. Savigny, Das Obligationenrecht, Berlin 1851—53, II s. 88 ff.
* Kindervater s. 10, s. 364 ff.
5 Ihering s. 172—176, 379—381; jfr. samme författares bekanta
afhandling »Die culpa in contrahendo» (i Iherings Jahrbiicher IV) s.
93 ff.
6 Att denna distinktion är. alldeles ohållbar, synes oss vara ådagalagdt af
Sohm i en uppsats, benämd »Uber Vertragsschluss unter Abwesenden und
Vertragsschluss mit einer persona incerta», s. 66—70 (införd i Zeitschrift fur
das gesammte Handelsrecht XVII s. 16—107); jfr. Goster s. 31—34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
