Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att förstå hela denna strid, som förts angående
möjligheten af »Verträge mit einer persona incerta», bör man erinra
sig, att enligt den romerska rättens grundsatser, hvilka i
förevarande afseende utöfvat ett ofantligt inflytande, en ensidig
rättshandling inter vivos endast i sällsynta undantagsfall
(polli-citatio) tillerkännes bindande verkan1 och att äfven en
rättshandling, derigenom någon ikläder sig en förbindelse utan
förbehåll om motprestation, t. ex. en gåfva, anses såsom ett
Ver-trag (pactum), hvadan man skiljer mellan »einseitige» och
xzweiseitige Verträge»1 2. Ett aftal af detta senare slag, som enligt
en terminologi, åt hvilken inom svensk rättsvetenskap Nordling3
sökt vinna burskap, benämnes blott aftal eller ömsesidig
aflå-telse i motsats mot en ensidig aflåtelse (hvilken således icke
innefattas under begreppet aftal), kan emellertid på grund af
sakens egen natur icke slutas med obestämd person. Det
består nämligen af tvänne förpligtande viljeförklaringar. Aftalet
kommer ju till stånd först derigenom, att anbudstagaren
förklarar sig villig att fullgöra den i anbudet förbehållna
motprestationen. Åfven accepten är således här en förpligtande
viljeförklaring, och, o.m det nu än kan tvistas om, huruvida en
viljeförklaring kan vara förpligtande, oaktadt den är gjord till
obestämd person, är det ett axiom, att den icke kan vara af-
1 Windscheid § 304, A. L. R. I: 5 § 5; de österrikiska och sachsiska
Civillagarna §§ 861 resp. 770; B. G. B. § 305 (jfr. Entwurf 1888 § 342); G.
c. art. 1101 ff.; den holländska Burgerlijk Wetboek art. 1269 och den
schweiziska Bundesgesetz uber das Obligationenrecht art. 1. Jfr. den intressanta
framställningen af denna frågas ståndpunkt såväl inom dessa rättssystem
som enligt dansk-norsk och engelsk-amerikansk rätt hos Lassen (i hans förut
citerade uppsats »Løfte og Akcept») äfvensom Siegels arbete »Das
Verspre-chen als Verpflichtungsgrund», särskildt s. 46—52.
2 Se t. ex. Windscheid § 320; Zachariæ § 321 (II s. 412 ff.).
3 Nordling s. 135, 201; jfr. s. 175. Att äfven inom svensk rättsveten-
skap termen aftal användes i den ofvannämda vidsträcktare betydelsen, se
t. ex. Schrevelius II s. 365; Montgomery, Handbok i Finlands allmänna
privaträtt I: 2, Helsingfors 1895, s. 552, 554. Jfr. ock Nehrman, Inledning til
then swenska jurisprudentiam civilem, Lund 1729, s. 155 § 15, 165 § 43,
255. — Äfven inom Tyskland hafva röster höjt sig för en liknande
begränsning af begreppet »Vertrag»; se sålunda Jacobi, Versprechen und Vertrag
(i Iherings Jahrbucher Bd. 35) s. 35: »Der Begriff (des Vertrages) muss
beschränkt werden auf das gegenseitig verpflichtende Kausalgeschäft».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
