Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifven af obestämd person, ty en forpligtelse utan ett förpligtadt
subjekt är en contradictio in adjecto1. Då det nu endast är
ömsesidigt förpligtande aftal, som åvägabringas genom auktion,
bör allt tal om, att man här skulle hafva att göra med något slags
»aftal med obestämd person», förkastas. Antagligen är det just
detta, som Savigny1 2 3 vill framhålla, då han yttrar: »Unter die
Verträge mit unbestimmten Personen ist wohl auch, aber mit
Unrecht, der sehr häuflge und wichtige Fall der Versteigerungen
gezählt worden. Allerdings ist es fur diesen Fall streitig, mit
welchem Zeitpunkt und durch welche Thatsache der Vertrag
als abgeschlossen anzusehen ist. Aber, wie man auch diesen
Abschluss feststeilen möge, so ist doch in jedem Fall, zur Zeit
dieses Abschlusses, der Käufer eine bestimmte, bekannte Person.
Alle Unbestimmtheit also, die in diesem Fall vorkommt, bezieht
sich nur auf die Zeit der Vorbereitungen zu dem Vertrag, nicht
auf den Abschluss selbst.»
Hvad hela denna polemik i sjelfva verket gält, har icke,
såsom man på grund af den använda terminologien skulle kunna
tro, varit den frågan, huruvida aftal hunna slutas med obestämd
person, utan fastmera, huruvida anbud kunna göras till sådan
person. Det är med andra ord spörsmålet, om det ligger i
anbudets begrepp att vara riktadt till bestämd person eller om
ett aftal kan komma till stånd’ äfven på det sätt, att en till ett
flertal personer, resp. till allmänheten riktad viljeförklaring
accepteras af någon bland kretsen af anbudstagare. Det är
denna fråga, som gjorts till föremål för undersökning af Sohm
i hans förut omnämda uppsats3. Med utgångspunkt från en i
de romerska rättskällorna omförmäld traditionsakt till obestämd
person, det s. k. jactus missilium (d. v. s. utkastande af mynt
eller skådepenningar bland folkmassan vid högtidliga tillfällen),
1 Jfr. Sohm, a. a. s. 58: »Es ist ganz gewiss, dass eine persona incerta
nicht offeriren kann, aber ebenso gewiss, dass der noch heutzutage gultige
Satz: es giebt keine Vertragsofferte durch eine persona incerta, keinerlei
Zu-sammenhang mit der Fjrage hat, ob eine Vertragsofferte an eine persona
incerta mcjglich ist.»
2 Savigny, a. a. II s. 91. Jfr. Jacobi, Versprechen und Vertrag s. 40—41.
3 Sohm, a. a., särskildt s. 46—51, 56—66. Möjligheten deraf, specielt
med hänsyn till utbjudandet vid en auktion, hade för öfrigt redan erkänts
af Regelsberger s. 170.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
