Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söker han uppvisa, att »Offerten in incertam personam» redan
^t den rena romerska rätten voro fullt giltiga oeh likstälda
vanliga anbud. De rättigheter, hvilka gjordes gällande
>m de s. k. actiones adjecticiæ qualitatis, kunna ock anses
a sitt stöd i en viljeförklaring, riktad till obestämd person.
Kruckmann1 fäster uppmärksamheten derpå, att grunden till,
att »der Geschäftsherr» blef omedelbart förpligtad genom de af
»institor», »magister navis» etc. företagna rättshandlingarna, i
sjelfva verket ligger i en den förres Vill allmänheten riktade
viljeförklaring, nämligen sjelfva anställandet af dessa personer i
hans tjenst. I sjelfva verket är det numera den herskande
uppfattningen1 2 3 inom das gemeine Recht, att det gifves bindande
^Offerten in incertam personam».
Redan denna omständighet i och för sig gifver anledning
till den förmodan, att det förhåller sig på samma sått enligt
svensk8 rätt. Några allmängiltiga skäl hafva ju icke kunnat
anföras till stöd för, att en till obestämd person riktad
viljeförklaring icke skulle kunna vara förpligtande för dess afgifvare.
Och att någon särskild, vår svenska rätt beherskande
grundsats skulle utesluta denna möjlighet, lär icke kunna uppvisas.
Nordling4 uttalar sig ock afgjordt för giltigheten af till obestämd
person riktade ensidiga viljeförklaringar, som exempel hvarpå
han anför dels till innehafvaren stälda skriftliga handlingar5 * *,
1 Kruckmann, Uber den Vertragsschluss, Dissertation, Göttingen 1892,
s. 83—94. Samma tanke framträder redan hos Köppen a. a. s. 359—362;
jfr. Windscheid § 304 not 10 samt angående dessa förhållanden i allmänhet
Trygger, Om fullmagt, Upsala 1884, s. 39—60.
2 Windscheid § 308 (II s. 167); Regelsberger, Pandekten, I s. 548 not
6; af annan mening Jacobi, Versprechen und Vertrag, s. 41—43. Jfr. Motive
1888 I s. 167.
3 Äfven inom den dansk-norska rättsvetenskapen erkännes allmänt
möjligheten af till obestämd person riktade förpligtande viljeförklaringar;
se N. Lassen, Villien som Forpligtelsesgrund, Kjøbenhavn 1874, s. 49—52 J
Lassen s. 40—41; Hallager-Aubert, Den norske Obligationsrets almindelige
Del, Kristiania 1887, s. 72—73.
4 Nordling s. 188—189, jfr. s. 55.
6 Angående den juridiska konstruktionen af de s. k. innehafvarepappe-
ren äro meningarna inom den utländska litteraturen synnerligen delade; se
derom de hos Windscheid § 304 not 11 anförda tyska författarne; B. G. B.
§ 793 och Motive 1888 II s. 695; jfr. ock Lassen § 52.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
