Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den omständigheten, att utbjudandet vid en auktion är
rik-tadt, icke till en bestämd person, utan till flera, icke ligger
något teoretiskt hinder mot att uppfatta detsamma som ett
verkligt anbud.
Motståndarne mot acceptteorien hafva också från ett annat
håll riktat sitt angrepp mot densamma. Åfven här är det
Diering, som går i spetsen för angriparne, i det han bestrider
möjligheten af, att utbjudandet skulle kunna vara en
förplig-tande viljeförklaring, »so lange der Satz des römischen Rechts,
dass ein Kauf ein pretium certum voraussetzt, nicht vorher
aufgehoben ist» 1. Till honom sluta sig Unger och Thöl1 2 3,
under det att deft motsatta sidan representeras af bland andra
Kindervater, Regelsberger och Windscheid8.
Innan vi närmare ingå på denna fråga, må erinras derom,
att, äfven om den framstälda anmärkningen vore riktig,
densamma dock endast i sådana fall, då i utbjudandet saknas
hvarje bestämmelse om priset, skulle utgöra något hinder mot
att deri se ett verkligt anbud. Dett^ är emellertid, som ofvan
påpekats, ingalunda alltid händelsen. Såväl i de fall, då den
successiva höjningen (resp. sänkningen) af ekvivalenten utgår
från auktionsförrättaren, som då auktionen sker i vanlig
ordning genom bud och öfver- (resp. under)bud, men utropspris
förekommer, innehåller ju sjelfva utbjudandet ett i siffror
be-stämdt pris. Dylika auktioner träffas följaktligen icke af den
anmärkning, som man ur nämda synpunkt riktat mot
acceptteorien 4 * * *. På samma sätt förhåller det sig äfven med alla så-
1 Ihering s. 176, 378.
2 Unger, Noch ein Wort zur Lehre von der Versteigerung (i Iherings
Jahrbucher VIII s. 134-137); Thöl I: 2 s. 180—81, 185—86; jfr. ock Coster
s. 34—35, 37.
3 Kindervater s. 368—369; Regelsberger s. 171; Windscheid § 308
not 11.
* Enligt Scbirmer (De voluntariis privatorum auctionibus apud ve-
teres Romanos, Vratislaviæ 1858, pag. 20 sqq.) tillgick vid auktioner i det
gamla Rom ursprungligen på det sätt, att en præco utropade ett pris, som
sänktes, till dess någon genom att nicka med hufvudet eller sträcka upp
ett finger (jfr. Falloy, Droit romain, Des ventes aux enchéres publiques,
Thése pour le Doctorat, Paris 1893, s. 62: »Les enchéres sont muettes»)
tillkännagaf sin vilja att betala detsamma, och att beloppet derefter af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
