- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
111

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dana auktioner, som ega rum för åvägabringande af ett annat
aftal än försäljnings- och leveransaftal, ity att den romerska
rättens grundsatser, om pretium certum endast gälde
emtio-venditio, icke t. ex. locatio-conductio rei sive operis.

Återstår då att tillse, om den ifrågavarande
rättsgrundsatsen ens på sitt sålunda begränsade giltighetsområde (vanliga
försäljnings- och upphandlingsauktioner utan utropspris) i sjelfva
verket utgör något hinder mot att uppfatta utbjudandet som
ett anbud. Vore det riktigt att i likhet med Ihering 1 påstå,
att ett pretium certum aldrig förelåge, om prisets höjd vore
i någon mån beroende af en framtida tilldragelse och sålunda
objektivt ovisst, skulle man nog nödgas jakande besvara denna •
fråga, men nämda åsigt, om ock möjligen öfverensstämmande
med den klassiska romerska rätten, torde icke ens enligt den
justinianska rätten kunna fasthållas* 1 2. I öfrigt har fordringen
på pretium certum gifvit anledning till en mängd kontroverser3,
hvilka vi emellertid med ett enda undantäg icke ens ämna
antyda. Det må blott nämnas, att man under tidernas lopp
kommit till en allt friare uppfattning, så att numera det är den
herrskande meningen, att nämda rättsgrundsats icke ens lägger
något hinder i vägen att erkänna för giltigt ett köpeaftal, enligt
hvilket priset skall bestämmas af endera kontrahenten.
Innebörden af en sådan bestämmelse bör visserligen in dubio
anses vara, att kontrahenten icke får bestämma ett alldeles
oskäligt pris, men, äfven om meningen är, att han dervid skall
hafva fullkomligt fria händer, blir aftalet enligt Windscheid4

præco höjdes undan för undan, till dess man kom så högt, att ingen ville
gifva mera. — Det är tydligt, att, så länge detta förfaringssätt var i bruk,
utbjudandet alltid innehöll ett pretium certum.

1 Ihering s. 378.

* Windscheid § 308 n. 11 (slutet); Fels, Die Bestimmtheit des
Kauf-preises im gemeinen Recht, Berlin 1878, s. 42 ff., 52 ff.

8 Se derom Fels i det i för eg. not anförda arbetet, Windscheid § 386
not o a—7 a. Regler om pretium certum hafra influtit i alla de på den
romerska rätten bygda lagstiftningarna (med undantag af den sachsiska och
B. G. B.); se Fels, a. a. s. 15—40 samt ang. den franska rätten G. c. art.
1591, 1592 och Zacharias II s. 452—453. Jfr. ock en engelsk författning
d. 20 Febr. 1894 (56 & 57 Vict. ch. 71) art. 8, 9.

4 Windscheid § 386 n. 7; jfr. Fels. a. a. s. 57, 75 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free