Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nits någon föreskrift, motsvarande den romerska rättens fordran
på pretium certum. Om också i vårt land man stundom,
sär-skildt vid behandlingen af köpet, uppstält fordringen på ett
be-stämdt pris \ förklaras detta — der det icke måste tillskrifvas
den under vissa perioder af vår rättsvetenskaps utveckling
rådande benägenheten att i mångt och mycket tillämpa den
romerska rättens grundsatser som en högre universalrätt —
deraf, att man känt behof af alt vid detta, det vigtigaste af
alla förmögenhetsrättsliga aftal, gifva uttryck åt den grundsats,
som enligt sakens natur måste gälla om alla aftal. Det kan
således icke ifrågasättas, att enligt svensk1 2 3 rätt vid köpeaftal
skulle gälla några andra och strängare fordringar i afseende å
graden af bestämdhet vid angifvandet af vederbörandes
skyldigheter, än som fordras vid aftal i allmänhet*.
För att ett aftal, medförande ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter, skall vara giltigt, fordras naturligen, att
kontrahenterna enats icke blott om hufvudprestationen utan äfven
om ekvivalenten, detta dock naturligen icke så till förståendes,
att det skulle fordras uttrycklig bestämmelse derom i ord eller
skrift, utan är det nog, att af omständigheterna i det konkreta
fallet man kan sluta till kontrahenternas mening härutinnan 4,
(ett förhållande, som i tysk rättsvetenskap betecknas med termen
stillschweigende Willenserklärung). Det lider sålunda, för att
taga ett exempel, intet tvifvel om giltigheten af ett aftal om
köp af vissa föremål eller utförande af visst arbete, ehuru icke
1 Jfr. Nehrman a. a. s. 273 § 15; Schrevelius II s. 492.
2 Att förhållandet är detsamma enligt norsk-dansk rätt, se Hagerup,
Om Kjøb og Salg, Kristiania 1884, s. 7—10; Aubert, Den norske
Obligationsrets speciele Del I, Kristiania 1890. s. 42—43; Lassen, Haandbog i
Obligationsretten. Speciel Del, Kjøbenhavn 1897, s. 40 not 1 med
hänvisning till Almindelig Del s. 250—52.
3 Så förhåller det sig för öfrigt äfven enligt den nya tyska civillagen,
som i den om köp handlande afdelningen icke innehåller något om pretium
certum; derom gälla således de i obligationsrättens allmänna del placerade
§§ 315—319. — I sjelfva verket antages af nyare pandektister, att så skulle
varit förhållandet redan enligt Gemeines Recht på dess senaste
utveclings-stadium, se sålunda Dernburg, Pandekten, II § 94 (s. 247—48) och § 15
(s. 43); Fels, a. a. s. 56 ff., 65 fif.; jfr. emellertid Windscheid §§ 386 och 254.
4 Jfr. Nordling s. 213; Nya lagberedningens förslag till lag om köp
och byte §§17 och 29 samt motiven, sid. 45 och 51 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
