Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ord nämts om vederlaget, såvida kontrahenternas mening
framgår af omständigheterna — man tanke t. ex. på sådana
fall, som då någon per telefon rekvirerar hem vissa varor, som
i detaljhandeln hafva gängse pris, eller då någon skickar sina
skodon till skomakaren för att repareras. Meningen är tydligen,
att det för dylika prestationer gängse priset skall erläggas.
Uppenbart är ock, att, om aftalet innehåller bestämmelse om
vederlaget, detta icke behöfver vara fixeradt till viss summa,
utan att detsamma kan vara satt i relation till någon annan
summa (börspris, inköpspris etc.) eller att det enligt aftalet skall
på något visst salt (t. ex. genom värdering af sakkunnige)
fastslås1. Det är med ett ord tillräckligt, om af aftalet framgår något
sått för vederlagets bestämmande, utan att derför kräfves
ytterligare öfverenskommelse mellan kontrahenterna 1 2. Då så är
förhållandet, är det tydligt, att ett anbud att sälja, uthyra,
uppköpa etc. något föremål för det pris, som genom högsta budet
vid en auktion bestämmes, icke kan påstås sakna enligt svensk
rätt erforderlig fullständighet, för att genom dess antagande
ett aftal skulle kunna komma till stånd, och att således ur
denna synpunkt intet hinder möter att betrakta utbjudandet
vid en auktion som ett verkligt anbud.
Man har slutligen sökt ådagalägga acceptteoriens
omöjlighet ur praktisk synpunkt och dervid resonnerat på ungefär
följande sätt3. Äfven antaget, att ingen af de i det föregående
berörda omständigheterna utgjorde något teoretiskt hinder mot
en sådan förklaring af utbjudandet, lär väl derom gälla
enahanda grundsats som om andra viljeförklaringar, d. v. s. att de
böra bedömas efter hvad, som förnuftigt vis kan antagas vara
dens mening, som afgifvit förklaringen. Nu kan man dock icke
rimligen påstå, att det skulle öfverensstämma med den persons
vilja, som låtit anställa en auktion, att låta de utbjudna
föremålen bortslumpas för huru lågt pris som helst eller att vid en
leveransauktion betala den summa, som lägst bjudes, äfven om
denna enligt auktionstillställarens åsigt vida öfverstiger värdet
af de föremål, han önskar förvärfva. Detta vore för honom
1 Jfr. Schrevelius I s. 136; Trygger, Om fullmagt s. 127.
2 Jfr. Nordling s. 80 samt Entwurf 1888 § 352 (hvilken strukits såsom
med nödvändighet följande af allmänna grundsatser).
3 Ihering s. 167—68, 381—87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
