Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rekvirent, som sjelf är egare till de föremål, som skola säljas, är
fullt berättigad att deltaga i bjudandet, såvida icke »absolut
Bortsalg er lovet» (hvilket enligt Nellemann, såsom vi nedan
skola se, är liktydigt med, att utbjudandet är ett verkligt
anbud), men att i detta fall han icke är befogad att göra
öfver-bud. Bud i strid häremot böra anses som en nullitet och den
näst högstbjudande följaktligen kunna fordra att behandlas som
högstbjudande. Därjämte hyllar han den meningen, att, vare
sig utbjudandet har den ena eller andra karaktären,
rekvirenten aldrig får bjuda hemligen, utan att sådant bör anses som
ett svikligt förfarande, hvilket berättigar den, som derigenom
blifvit uppdrifven, att träda tillbaka. Nellemanns åsikt delas
icke af Hagerup *, som fastmera anser, att äfven, då föremålet
»opraabes til absolut Bortsalg», rekvirenten kan göra öfverbud;
och detta är äfven Schweigaards 1 2 mening.
Denna öfversigt af olika författares uttalanden visar, huru
delade meningarna äro i denna fråga icke blott inom helt skilda
rättssystem, utan äfven inom samma eller närstående sådana.
Någon egentlig motivering af vederbörandes åsigt förekommer
endast hos Nellemann och Schweigaard, som, utgående från
motsatta uppfattningar om utbjudandets karaktär, naturligen
också komma till motsatta resultat. I ett afseende
öfverens-stämma emellertid de båda författarne, nämligen derutinnan
att de låta sin uppfattning i fråga om utbjudandets natur vara
bestämmande för deras ståndpunkt äfven i nu förevarande fråga.
Schweigaard anser rekvirenten vara oförhindrad att deltaga i
bjudandet af det skäl, att han först i och med »Tilslaget» kan
antagas blifva bunden af de i auktionsvilkoren innehållna
förklaringarna. Mot denna motivering kan anmärkas, att den
nämda åsigten angående tidpunkten för inträdet af rekvirentens
bundenhet icke med nödvändighet behöfver leda till ett sådant
resultat. Det kan ju tänkas, att enligt ett rättssystem auktions-
1 Hagerup II s. 384 not 3. — Uttalandet gäller visserligen närmast
tvångsauktioner, men, då vid framställningen af motsvarande spörsmål vid
andra auktioner (sid. 403 VII) säges, att derom gäller i det väsentliga det
samma, är det utan tvifvel författarens mening, att det sagda skall gälla
alla auktioner.
2 Schweigaard II s. 404—405.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
