Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klaring, som ligger i budet af säljaren, icke strider mot den i
det foregående utbjudandet innehållna.
Öfver hufvud taget synes det oss vanskligt att’ ur abstrakta
konstruktioner af vissa rättsliga företeelser draga slutsatser till
förklaring af frågor, som,ligga det praktiska lifvet närmare och
angående hvilka man ur den allmänna rättsuppfattningen, sådan
den i detta framträder, kan vinna säkrare upplysning. Man
bör enligt vårt förmenande först söka svaret på frågan: Får
auktionstillställaren bjuda med eller ej? Sedan får det blifva
en cura posterior att komma till rätta med de olika teorierna
om utbjudandets natur och tillse, om det resultat, till hvilket
man kommit i den förstnåmda frågan, låter förena sig med
båda de förklaringar deraf, som, så vidt vi hittills funnit, äro
möjliga, eller om det tillåter endast endera af dessa. Det är
denna synpunkt, som föranledt oss att i olikhet med dem, som
förut gjort frågan om aftalsperfektionen vid auktion till föremål
för ingående undersökning, upptaga frågan om
auktionstillstäl-larens rätt att deltaga i bjudandet bland öfriga omständigheter,
som äro egnade att väcka tvifvel om acceptteoriens möjlighet.
Vi hoppas, att en sådan behandling af ämnet skall ställa hela
frågan på -en bredare basis och derigenom göra
undersökningens resultat desto säkrare.
Med dessa ord öfvergå vi till spörsmålet, huruvida enligt
svensk rätt en auktionstillställare har rätt att deltaga i
bjudandet. Derom förekomma endast sparsamt uttalanden inom den
vetenskapliga litteraturen. Hagströmer1 omnämner helt allmänt,
att vid sidan af andra medel att tillvarataga säljarens intressen
det ofta förekommer, att han deltager i bjudandet och inropar
föremålet, och Schrevelius 2 förklarar, utan att anföra några skäl,
att det i allmänhet icke är egaren betaget att bjuda, om han
finner, att någon vara annars skulle gå bort för underpris,
»ehuru denna regel icke är utan sina undantag». Hvilka dessa
undantag skulle vara, omnämnes icke, men att döma af de
citerade författningarna, hvilka handla om exekutiva auktioner,
torde han åsyfta sådana, hvarför vi kunna tills vidare lemna * *
1 Nordisk Familjebok, art. »Auktion».
* Schrevelius II s. 497.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
