Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklaringar, hvilkas rättsverkningar äro uteslutande beroende
på dens vilja* 1, som afgifvit förklaringen, och å andra sidan
sådana, der inträdet af rättsföljden är vilkorad af, att den
för-pligtade företager någon viss handling, som han fullkomligt
efter behag kan företaga eller underlåta. Endast i förra fallet
skulle viljeförklaringen vara icke förpligtande, under det att i
det senare den anses gifva upphof till en rätt, beroende af ett
potestativt vilkor. Sålunda, för att nämna ett par exempel,
medför en utfästelse att betala någon 1,000 kr. den förste
nästkommande Maj, »om man då är villig dertill», tydligen icke
någon förpligtande verkan, hvaremot motsvarande utfästelse,
för den händelse man dessförinnan skulle företaga en utrikes
resa, anses grunda en vilkorlig rätt för vederbörande. Hade
viljeförklaringens afgifvare knappt en tanke på att resa, är
ut-sigten för den andre att få pengarna visserligen ytterst ringa,
men på den större eller mindre sannolikheten af vilkorets
uppfyllande kan det uppenbarligen ej ankomma, om man skall
erkänna tillvaron af en vilkorlig rätt eller icke, enär i hela
kedjan af möjligheter derutinnan det icke gifves någon fix gräns.
Grunden till den uppstälda distinktionen ligger deri, att i
förra fallet viljeförklaringens afgifvare är fullkomligt obunden,
så att, om han senare förklarar sig villig att betala beloppet i
undersökning af så godt som alla författare, hvilka monografiskt behandlat
läran om köp på prof, särskildt Goldschmidt, Unger och Fitting (samtliga i
Zeitschrift vfur Handelsrecht Bd. 1—3 och 5, den sistnämde äfven i Archiv
fur Civilistische Praxis Bd. 46).
I fransk rätt har man sökt lösa frågan genom uttrycklig bestämmelse
i C. c. art. 1174 (jfr. art. 1170, 1587, 1588). Dennas affattning är
emellertid mindre lycklig; allmänt tolkas den skäligen restriktivt, se Zachariae §
282 not 9, 10 och Laurent XVII s. 70—81 (Bruxelles 1878). I den
holländska Burgerlijk Wetboek art. 1292 har grundsatsen uttryckts försigtigare och
och har ungefär samma innehåll som i Entwurf 1888.
Den nordiska litteraturen saknar någon ingående undersökning af denna
fråga, som endast i största allmänhet plägar beröras; se t. ex. Nordling s.
227; Montgomery, a. a. s. 258, 609; Lassen s. 32.
1 Det är här lika litet som eljes allena på den inre viljebestämdheten,
det ankommer, utan denna måste få sitt uttryck i en viljeförklaring; se
Windscheid I s. 263. Af annan åsigt är Leonhard (a. a. s. 193—194, 203
—208), som i följd deraf vill erkänna giltigheten af en viljeförklaring,
vilkorad af en ytterligare viljeförklaring från den förpligtades sida. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
