Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säljaren farliga konsekvenser och lemna honom värnlös i
händerna på spekulanterna, ty enligt svensk rätt har han, som
of-van framhållits, vid utrop till ovilkorlig försäljning samma rätt
som eljes att sjelf eller genom annan deltaga i bjudandet och
derigenom förebygga en försäljning till uppenbart underpris.
Praktiskt visar sig skilnaden mellan detta utbjudningssätt och
sådana auktioner, der säljaren förbehållit sig att antaga eller
förkasta högsta budet, deri, att frågan om försäljning skall
komma till stånd eller ej i förra fallet är definitivt afgjord i
och med sjelfva utropet, närmare bestämdt dermed att någon
annan än han sjelf stannat för högsta budet, under det att i
senare fallet denna fråga ännu efter täflingens afslutande är
öppen. I förra fallet finnes ej annan utväg för
auktionstillstäl-laren att förekomma försäljning till ett pris, som han anser för
lågt, än att göra öfverbud, hvaremot han i det senare lugnt
kan vänta, till dess täflingen afslutats, och då möta den
högstbjudande med det besked, att han icke finner skäl att antaga
hans bud, derför att det synes honom för lågt, eller af någon
annan orsak. Häraf följer ock med nödvändighet, att
befogenheten att genom deltagande i bjudandet inverka på auktionens
resultat för auktionstillställaren är ofantligt mycket mera af
be-hofvet påkallad vid utrop till ovilkorlig försäljning eller öfver
hufvud taget, då sjelfva utbjudandet är ett verkligt anbud, än
då auktionstillställaren är berättigad att utan vidare förkasta
högsta budet, I sjelfva verket äro befogenheten att bjuda med
och rätten att förkasta gjordt bud endast olika sätt att
tillvarataga auktionstillställarens intressen, hvilka tämligen kunna
ersätta hvarandra; först då den ena utvägen är stängd, gör sig
behofvet af den andra verkligen känbart. Enligt svensk rätt
kan emellertid auktionstillställaren alltid begagna sig af endera,
och stundom stå båda utvägarna honom öppna. Vid utrop till
ovilkorlig försäljning har han, såsom vi sökt visa, intet annat
medel att skydda sina intressen än att göra öfverbud, och
derför bör utbjudandet i detta fall anses som ett verkligt anbud.
En omständighet, som icke saknar all betydelse för frågan
om utbjudandets natur, om den också icke bör öfverskattas,
är, om detta är förenadt med någon uppgift om ekvivalentens
belopp. Så är ju alltid fallet, då auktionen tillgår på det sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
