Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sant är visserligen, att någon motsvarighet här icke finnes till
den i § 108 medgifna lättnaden vid kungörandet af en andra
auktion, men deraf följer blott, att den senare auktionen måste
kungöras på vanligt sätt, icke att ny auktion aldrig skulle kunna
ega rum, ty sådan är dock obestridligen möjlig, i händelse vid
första auktionstillfället något bud alls icke afgifvits1.
I U. L:s stadganden finnes sålunda intet, som gifver vid
handen, att auktionsförrättaren här skulle sakna den rätt att
bestämma, om försäljning skall ske eller icke, som honom i
allmänhet tillkommer. Under sådana förhållanden och, då
enligt denna tolkning den gällande rätten kommer att
öfverens-stämma med 1734 års lag, hålla vi före, att äfven vid en
exekutiv auktion å lös egendom utbjudandet endast är en uppma-
1 I så fall måste utmätningsmannen anses pligtig att utan särskildt
yrkande derpå från borgenären utlysa ny auktion och, der omständigheterna
gifva anledning till antagandet, att den utmätta egendomen är otillräcklig
till skuldens gäldande, förmodligen också att omedelbart taga annan
gälde-nären tillhörig egendom i mät; jfr. Skånska Hofrättens anmärkningar vid
granskningen af förslaget till Allmän civillag, Sthlm. 1827, U. B. 4 § 40
(sid. 40) samt Högsta Domstolens protokoll vid enahanda granskning, Stlilni.
1886, s. 185. I tysk rätt antages, att utmätningen jämlikt grunderna för
G. P. O. § 803 mom. 2 bör gå åter, om något bud vid auktionen icke
af-gifves, ehuru å andra sidan Geriehtsvollzieher anses berättigad att försöka
med en ny auktion; se Wilmowski-Levy a. a. II s. 984; Falkmann a. a. s.
211. Enligt Gemeines Recht var borgenären, om hans fordring icke
betäcktes af högsta budet, berättigad, men icke pligtig att mottaga det utmätta
som betahiing för sin fordran; se Wetzell a. a. s. 582 not 43; Windscheid
I s. 723 ff.
Detta är något fullkomligt främmande för vår nu gällande rätt och
äfven för 1734 års lag. Det behållande efter värdering, som enligt U. B.
5: 3 kunde förekomma, var icke något subsidiärt i förhållande till auktioi^
utan formelt det principiela sättet för borgenär att komma till betalning,
om ock faktiskt endast ett sällsynt undantag (se del I sid. 80—82). Om
således man redan skridit till auktion, kunde borgenären endast genom att
deltaga i bjudandet — dertill han naturligen var och fortfarande är
oförhindrad — förvärfva eganderätten till det utmätta, och någon rätt att för
värderingssumman öfvertaga det fans icke. Den i F. J. F. T. årg. 6 sid.
202 uttalade meningen måste således ogillas. — I förbigående må nämnas,
att vid riksdagen 1840-41 väcktes motion om, att borgenären i visst fall
rent af skulle vara pligtig att öfvertaga det utmätta för värderingssumman
(se lagutskottets betänkande n:o 103).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
