Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gäldenären sällan lär vara i stånd, då han låtit det gå så långt
som till exekutiv auktion.
Just den omständigheten, att gäldenärens inrop ådrager
honom betalningsskyldighet och återgifver honom förfoganderätten
öfver det utbjudna, har gjort, att man betraktat det som ett
köp och, då man härvid erinrat sig den axiomatiska satsen, att
ingen kan köpa sin egen sak, förklarat detsamma ogiltigt. Så
lätt låter sig emellertid detta spörsmål icke affärdas. Väl kan
i en lagstiftning vara förbjudet att taga hänsyn till bud af
gäldenären vid en exekutiv auktion1 — sådant kan ju möjligen
anses påkalladt af en presumtion om, att han icke kan eller
vill fullgöra sin betalningsskyldighet — men detta är något
helt annat än att helt enkelt bestrida den logiska möjligheten
af ett förhållande, som dock ej sällan förekommer. Fakta
måste förklaras, icke förnekas2.
Såvida satsen »rei suæ emtio nulla est» skall vara ett
axiom, och frånsedt dess betydelse enligt romersk rätt, innebär
den endast, att ingen kan genom köp förvärfva eganderåtten
till den sak, dertill han förut är egare. Så fattad, har
densamma intet att betyda för den fråga, som nu sysselsätter oss3.
’.Till dessa rättssystem hör Gemeines Recht enligt den herskande
uppfattningen, till stöd hvarför plägar åberopas 1. 40 pr. § 1 D. de pign. act.
(13. 7) »quum rei suæ nulla emtio sit» och 1. 39 pr. D. de contr. emt. (18.
1); se Windscheid § 237 not 14; Dernburg, Pandekten, I s. 673 not 15 och
samme författares Das Pfandrecht II s. 160 ff. Dylika förbud finnas ock i
österrikiska Civillagen § 463 och Lagen 1896 §§ 180 och 278; C. de pr.
art. 711; W. v. B. R. art. 525; kodifikationen för Östersjöprovinserna art.
3953 m. fl. lagstiftningar.
Deremot är gäldenären berättigad att göra inrop, om också i anseende
till säkerhet o. d. möjligen strängare behandlad än andra personer, enligt
den preussiska A. L. R. I: 20 § 42 och Gesetz betr. den Eigenthumserwerb
etc. d. 5 Maj 1872 § 46; B. G. B. § 1239, jämförd med C. P. O. § 816
mom. 4 och tyska Lagen 1897 § 68 mom. 3; den dansk-norska
författningen d. 19 Dec. 1693 § 13. Detsamma anses gälla i Schweiz; se Heuberger
a. a. s. 114—115.
2 Jfr. Entwurf 1889 s. 202—203.
3 Jfr. till det följande Hagerup, Den norske Panteret, s. 307—309.
Grundtanken i hans framställning möter äfven hos Hinschius i en uppsats
(i Preussische Anwaltszeitung 1866 n:o 37, 38), benämd: »Das Mitbieten und
das Meistgebot des Schuldners bei der Versteigerung der von ihm
verpfan-deten Sache».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
