- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
286

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om således ordalagen i J. B. 1: 2 i och för sig icke
utesluta möjligheten af den tolkning, enligt hvilken lagens bud
kunde anses uppfyldt dermed, att koparen emottager1 ett i
vederbörlig ordning upprättadt köpebref eller annorledes på
formlöst sätt visar sitt samtycke till ett köp på i en dylik handling
omförmälda vilkor, återstår det att tillse, huruvida någon ledning
vid frågans besvarande kan heintas ur öfriga i 1734 års lag
eller särskilda författningar förekommande stadganden. Det må
då framhållas, hurusom det i merberörda lagrum, i omedelbar
anslutning till påbudet om skriftlig form för de tre uppräknade
fången, heter: »och sedan lagföljas å den ort, der hvardera är
beläget, som framdeles skils». Denna hänvisning afser de i
J. B. 4: 1—3 gifna föreskrifterna om uppbjudandet, hvilket
enligt § 1 skulle tillgå på det sätt, att köparen inför rätten
uppvisade »köpebref sitt». Det nära sammanhang, hvari J. B. 4: 1
står till 1: 2 i samma balk, gör det enligt vår tanke högeligen
osannolikt, att den skriftliga handling, som i sistnämda lagrum
åsyftas, skulle vara af annat slag och för sin giltighet kräfva
något ytterligare utöfver fordringarna på den, som i det förra
omtalas under namn af köpebref och som, åtminstone enligt
1734 års lag, var tillräcklig för erhållande af laga fasta å
fånget1 2 * * * * *. Denna uppfattning hyllas dock af Nordling8, som an-

1 Om köpebrefvet liksom om skriftliga viljeförklaringar i allmänhet
gäller, att blotta utskrifvandet eller undertecknandet deraf icke grundar
någon rätt för den afsedde förvärfvaren, utan att handlingen måste särskildi
tillställas honom, åtminstone såvida den icke upprättats i hans närvaro.
Rättsfall i detta ämne finnas refererade i N. T. 1871 s. 544-, 1872 s. 629

samt N. J. A. 1893 s. 38. — I fråga om tysk rätt hänvisas till B. G. B. §

130 mom. 1 och den utläggning deraf, som göres af Eck (a. a. s. 57—58).
Om den engelska rättens fordran på »delivery of a deed», se Stephens a. a.

I s. 494—95; Kent IV s. 525—29.

* Nämnas, må, att i en af påminnelserna vid förslaget till J. B. (folio
95 i det s. 283 not 1 nämda bandet) i sammanhang med gjord anmärkning
mot ett föreslaget stadgande om handsträckning (jfr. J. B. 4: 2 punkt 4,

hvilken uteslöts ur §:en vid den ändring, densamma undergick genom Kongl.
Förordn. d. 10 Sept. 1823) hemstäldes, huruvida icke, i händelse säljaren
icke vill eller kan infinna sig inför rätten för att göra handsträckning, det

»kan vara nog, att afhandlingen blir i trovärdiga vittnens närvaro med
säljarens namn och signet bekräftad».

8 Nordling, Lagfarts- och Inteckningslagarna, s. 64—65; jfr. deremot
Chydenius s. 351 not 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free