Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser, att lagstiftaren »vid behandlingen af den enskilda
öfver-låtelsen, som utgör grundvalen för eganderättens öfvergång» (d.
v. s. i J. B. 1: 2) »haft köpekontraktet i sigte och vid frågan om
den offentliga lagföljden» (d. ä. i J. B. kap. 4) »åter för sin
föreställning haft köpebrefvet». Öfver hufvud taget saknas dock hvarje
bevis för, att den numera allmänt utbredda, egendomliga
pläg-seden att vid köp af fast egendom upprätta tvänne olika
köpe-afhandlingar, af hvilka den ena (köpekontraktet) undertecknas
af båda kontrahenterna, men den andra (köpebrefvet) i regel
endast af säljaren, varit af 1734 års lags stiftare på något sätt
erkänd eller ens af dem känd. Fastmera förekommer, att den
handling, hvarigenom säljaren afhänder sig jord, hus eller tomt,
öfverallt i lagtexten (J. B. 4: 1; 5: 1, 6 och 9; 11: 2 och 6,
äfvensom Kongl. Forordn, om lagfart och börd af jord på
landet d. 13 Juni 1800) benämnes köpebref, ett uttryck, som
leder tanken på en endast af säljaren undertecknad urkund1
och icke på något sätt antyder, att köparens underskrift skulle
vara erforderlig2.
Men om det sålunda år obestridligt, att enligt 1734 års
lag annan fångeshandling än köpebrefvet icke var erforderlig
för lagföljden, kan någon ändring härutinnan icke hafva skett
blott derigenom, att det under tidernas lopp blifvit allt mera
vanligt att upprätta särskildt köpekontrakt. Ej heller kan
enligt vår åsigt den omständigheten, att det i J. B. 4: 1 och
Kongl. Forordn, d. 13 Juni 1800 förekommande ordet köpebref
i nu gällande Lagfartslag § 4 ersatts af det mera obestämda
»fångeshandling», skäligen föranleda, att en urkund, som, i
likhet med köpebrefvet, enligt hittills gällande rått varit nog för
vinnande af lagfart, skulle, utan att lagens formföreskrifter
undergått den ringaste ändring, kunna betraktas som en
fångeshandling, hvilken ej vore >så upprättad, som lag i hvart sär- * 8
1 Att den dansk-norska rättens * Skjøde», som närmast motsvarar vårt
köpebref, icke anses behöfva vara underskrifvet af köparen, se Torp, Dansk
Tingsret, Kjøbenhavn 1892, s. 253—254
8 Påståendet, att i äldre tider köpebrefven plägade undertecknas både
af säljare och köpare (Juridiska Föreningens tidskrift, årg. 22 s. 3; N. T.
1867 s. 239) förtjenar såsom fullkomligt obestyrkt och i sig osannolikt ingen
tilltro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
