Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. • r ’
innehåll skulle vinna något afseende, tillåta vi oss betvifla —
. eller rättare, vi känna oss fullt förvissade om motsatsen.
Åfven i ett annat afseende göra de, hvilka anse
fqrmföre-skriften i J. B. 1: 2 vara tillämplig äfven å köparens
viljeförklaring, en anmärkningsvärd distinktion mellan de fall, då det
är säljarens och då det är köparens viljeförklaring, som är
behäftad med formbrist. Under det att i förra fallet säljaren
otvifvelaktigt kan påyrka återgång af aftalet utan hinder deraf,
att han redan afträdt fastigheten och kanske uppburit hela den
aftalade köpeskillingen, lärer man icke vilja tillfhåta formens
åsidosättande samma betydelse, då fråga är om köparens
viljeförklaring. Har nämligen denne frivilligt fullgjort sin utfästelse,
exempelvis erlagt hela den öfverenskomna köpeskillingen, lär
han icke vara berättigad att återfordra densamma, liksom eljes
den kan, hvilken erlagt ett belopp i den oriktiga föreställningen,
att han är skyldig detsamma (condictio indebiti; jfr. P. U. L.
§ 10 mom. 5). Då det år ett och samma lagrum, som anses
utgöra stöd för, att skriftlig och bevittnad viljeförklaring från
båda kontrahenterna är af nöden, och då man i fråga om
påföljden af formens åsidosättande vid säljarens viljeförklaring
åtminstone numera icke tvekar att åberopa det generela
stadgandet i J. B. 1:1: »Lagligt stånde, olagligt återgånge» \ är det 1
1 Man synes omedelbart efter utfärdandet af 1734 års lag icke alltid
hafva gjort klart för sig, att genom J. B. 1:2 ett brott skedde med den
närmast förut gällande rättsuppfattningen. Sålunda förklarar Nehrman i sin
1746 utgifna »Jurisprudentia civilis» s. 88, att, hvad i hans »Inledning til
then swenska Jurisprudentiam civilem» (1729) pag. 276 § 21 finnes anförd t,
»bestyrkes uti Cap. 1 § 2 och Gap 4 § 1 J. B.», oaktadt i det äldre arbetet
yttras bl. a., att »köpet är utan köpebref lika kraftigt och oryggeligt mellan
köparen och säljaren». Jfr. ock Solander, Strödda besvarade lagfrågor, Ups.
1774—84, pag. 117; Tengwall a. a. s. 123. Bland senare författare åter \
råder icke mer än en mening derom, att ett utan iakttagande af föreskrifven
form afslutadt fastighetsköp icke har bindande verkan; se Schrevelius II s.
507; Trygger, Skriftliga bevis, Sthlm. 1887 s. 134; Ask a. a. II s. 6;
Chy-denius s. 359 ff.; Montgomery I s. 593. — Dermed är emellertid icke sagd t,
att icke detsamma kan ega någon som helst rättslig betydelse. Det är
möjligt, att omständigheterna kunna vara sådana, att den, som genom sin
vägran att fullgöra ett aftal, hvilket, frånsedt formföreskriften, skulle vara
bindande, tillskyndar den andre kostnader eller olägenhet, kan enligt de
allmänna grunderna för skadeståndsskyldighet förpligtas att gifva denne ersätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
