- Project Runeberg -  Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal / II. /
303

(1897) [MARC] Author: Tore Almén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den man efter behag kan fullgöra eller underlåta att uppfyllar
utan att vederbörande derigenom ådrager sig skyldighet att
betala den bjudna köpeskillingen och fullgöra öfriga
auktions-vilkor. Åfven enligt denna uppfattning föranleder emellertid
stadgandet i J. B. 1:2 vissa modifikationer i hvad, som gäller
vid en auktion å lös egendom. Erforderligheten af skriftlig
viljeförklaring från säljarens sida gör, att vid fastighetsauktioner
det aftal, som genom budet eller dess antagande kommer till
stånd, såsom behäftadt med formbrist i afseende å säljarens
viljeförklaring, icke är för denne bindande. Inroparen skulle
således på grund af detsamma vara förpligtad, men icke
berättigad.

Detta resultat kan förefalla egendomligt, men motsvarighet
dertill på andra områden af aftalsläran saknas ingalunda. Inom
den tyska litteraturen plägar man allmänt1 med namnet
»hin-kende Verträge» — »negotia claudicantia» beteckna sådana, aftal,
af hvilka den ene kontrahenten är bunden, den andre icke. Ej
heller för den svenska rättsvetenskapen är detta förhållande
obekant, ehuru vi sakna särskildt namn derfor. Den tid torde
numera vara förbi, då man såsom ett oeftergifligt vilkor för
giltigheten af ett aftal, som enligt sitt innehåll är ömsesidigt
förpligtande, fordrade, att hvardera kontrahenten skulle kunna
framtvinga dess fullgörande. Af den omständigheten, att en
omyndig icke är bunden af sina i ett med myndig person
ingånget aftal iklädda förbindelser, drog man förr utan vidare
den slutsatsen, att ej heller hans medkontrahent skulle kunna
åläggas uppfylla aftalel, derest sådant påyrkades af den
omyndiges förmyndare eller af honom sjelf, sedan han uppnått
myndig ålder. En sådan slutledning är förklarlig endast från den
af gammalt herskande aftalslärans ståndpunkt; är det aftalet
såsom en produkt af två viljeförklaringar, som är ett
rätts-faktum, ligger det nära till hands att förklara aftalet i sin
helhet ogiltigt, derför att den ena viljeförklaringen är ogiltig1 2. Att
detta skulle vara något, som med logisk nödvändighet följer af
utgångspunkten, kan dock icke erkännas. Emellertid tog sig

1 Se t. ex. Windseheid § 321 not 23.

2 Jfr. ofvan sid. 106 not 2, andra stycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:19:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atauktion/2/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free