Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sido, i hvars stäHe jag tog för ögonen det nyaste
bladet af Naturens lefvande dagbok. Än sökte bHc*
ken förgäfves ett stamhåll på den rörliga Mälaren*
som midt inunder den låga solen lekte med de nya
bländande strålarna: än följde ögat loppet af det grö-*
na landskapets svigtande omkrets, som omfamnade
den mot morgonsolen leende kyrkan oeh bygden. Den
nya dagen hade gifvit trakten en ny och sjelfständig
betydelse, skiljd ifrån hvad den var i går. Men —
ju längre jag låg, ensam vaken bland sofvande
lefvande och döda, försänkt i anblicken af omgifvelsen,
ju liögljuddare återväcktes memnons -tonerna af
min fordna stämning. En mängd af det närvarandes
beståndsdelar uppsmälte åter i rosiga hågkomster.
Litet emellan lyckte jag till ögonen, for att jemnföra*
huru amphitheatern omkring mig i dess nya skick
svarade emot fantasiens planritning af den gamla, —
och när jag efter en stund åter slog dem upp, stod
den Colisé, hvilken 1 inbillningens månskensnatt
visade sig så stor och herrlig, vid det klara dagsljuset,
nedtryckt till en ruin, fastän förskönad genom
omslingrande murgrönsrankor af uppfriskade minnen.
Jag vet icke redigt, huru länge jag förnyade
dessa synchronistiska betraktelser öfver den för mig
historiskt märkvärdiga seenen; ty sluteligen, innan
jag visste ord af, sammansmälte gammalt och nytt
endrägtigt — i en ljuf sömn. Det var som om
Hvilan, bortjagad i otid ifrån mig inom de lefvande»
boningar, fångade mig här 1 sitt eget rike. Jag åter-*
fann icke mig sjelf förr, än jag tyckte mig stå vid
stranden af Stilla Hafvet. Ljudlösa vågor flägtade
sig sjelfva i sakta gång utan väder. Bakom mig hade
jag Chimborazzo, ej snöbetäckt, utan ifrån toppen
allt ned tiU foten, som stupade ned mot det kristall-*»
klara vattnet, höljdt i den skönaste vårgrönska. Främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
