- Project Runeberg -  Bref och dagboks-anteckningar / Del 2. Dagboks-anteckningar /
XL

(1842) [MARC] Author: Adolph Törneros
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ocb samma sanning. Också för säHskapSlifvéts ofriga tjqt-n
blef han ej fullkomligt främling, ehuru hm minera,, utom
»n boning, sällan befanns annorstädes än inofn den.
trånga re vordna ring, der ännu för honon# ett Nät^varahde q
varvar ifrån det älskade Fordna. Då spred sig lätt, öfver det
bleka, infallna anletet, ett återgryende ungdoitissken; oqh
i de blixtrande ögonen, i den snabba omvexlingen af åtbörder*
ställningar, rörelser tillkännagafs, att de osynliga vingarna ånyo
voro frigjorda. Skön sång var, äfven under bans mulnaste
dagar, ett osvikligt medel, att förjaga hans plågohamnar;
crch trofasta, hulda väninnor skänkte bönom ofta detta nöje.
Blapd compositioner för sång intogo Lindblads ett
hufvud-rum i hans kärlek, likasom äfven deras snillrike författare
sjelf. Sista qvädet hvarje dylik sång-afton var, såSotn han
en gång för alla uttryckligen begärt, visan

”Der de ljusa björkar til
På en enslig Jböjd *)”.

Detta hörde titl regeln; och till vanan, att han, under de
nästförflutna timmarne animerad i crcscendoj vid
bortgåendet stannade en lång stund sedan han tagit afsked och
på-klädt sig öfverplaggen, samt alltså, stående *id yttersta
dörren i kappråck och galocher, gaf sällskapet den sprituellaste
delen of sin conversation. Han talade då inspireradt; med
•tankar af man, med känslor af yngling, med bela glädjen
af ett barn.

Bland hans qvinliga vänner var en, hvilken han alltid
skattade högst: hvartill han plägade angifva deislal, att
in-gen hade så, som hon, blifvit af sin JNforna begåfvad med

”forntidens sinne,,

Vänskapens själ ocb trohetens minne”.

Henne blef ock den lyckan förunnad, att bereda honom hans
sista jordiska sällskapsfröjd. Bet var på hans sista fodelse-

*) Den nya Elondel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:20:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atboda/2/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free