Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IU
dag, eller julaftonen 1838. Hon hade då enkom för honom
uppdukat ett ”jul-bord”: vid hvars åsyn han utbrast med
tårade ögon: ”ett sådant hade jag hos min Mor!” och
nedsatte srg framför grenljusen med barnslig förtjusning.
Samma afton kom han också till mig, och skänkte åt min
äldsta dotter det HäfTnerska Choral-verket med de orden: "lär
cfig denna bok med besked; bättre sånger finnas ej i
verlden”. För den följande jul-veckan ville han, såsom han
sade, ”slå sig lös”. Han tillbragte då hos mig, sedan
helg-dagarne förbigått, mestadels dess middagstimmar, och ofta
äfven dess qvällstunder; likaså den, från hvilken han gick
till sin dödsbädd. Den qvällen kom han — efter en dags
frånvaro — mer än vanligt dyster, klagade öfver ett
stigande illamående, och var i allmänhet djupt nedstämd. Han
hade beställt hästar, för* att näst följande morgon (en
söndag) resa ut till Ekhamn, iqed hopp att denna lilla
ut-fiird, i vackert vinterväder, skulle förbättra hans tillstånd.
Mellertid lyckades mig, äfven nu, att inleda honom i ett
samtal, hvarunder han åter uppklarnade ända till glädtighet
Slutligen lekte han med mina barn, och tumlade till och
med om på golfvet med det yngsta, en liten gosse, hans
gudson och syunerlige gunstling. Han qvardrÖjde inemot
midnatten, då han med hela sin flödande hjertlighet tog afsked;
från min hustru, — som yttrade sig hafva saknat honom
dagen förut, — med det utrop: ”hvad jag är lycklig, att
Sga några som sakna mig!” Vi anade ej då, huru
-betyd-ningsfulla dessa ord voro. Strax efter hemkomsten till sin
boning, och sedan han gått till sängs, angreps han på allvar
af en feber , som alltmera förvärrades * och efter tre veckors
förlopp hann fullborda sitt bedröfliga värf.
. . . . , i .
Snart förmärkatide, alt sjukdomen vai* af betänklig art*
var han i begynnelsen orolig; men småningom syntes allt
sin-ues-qval lemna rum för ett lugn af iöisaknnde vä nian* En
ung, i samma Itu* boende väninna, sedan flpra är af lionoiti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
