Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XLII
beundrad såsom det älskligaste; monster af christlig fromhet
och glädje, — eller, nogare sagdt, af all den glada själs*
skönhet som en till natur vorden Christendom gifver,
-— berättade honom vid ett besok y att hon dagligen inneslöt
honom i sina böner, Han svarade: ”mina vänner kunna icke
göra mig större ijenst; jag behöfver deras förböner till den
resa, som förestår”. Detta var det enda utlåtande, hvari han
bestämdt tillkännagaf en förkänsla af sitt annalkande
frånfalle. Eljest ville han, i det längsta möjliga, tala med sina
närmaste om ämnen f som sammanhängde med hans vanliga.
tank-sysselsättningar. Så t exf med mig om den nya upp-?
Jaga af Lycksalighetens Ö, som jag länge haft i sinnet; med
en annan om musik och treklangens hemlighet, hvarvid han
sade sig besväras under sin sjukdom af en viss disharmoni
mellan domkyrka-klockorna (i hvilkas närhet lian bodde);
med en tredje om Hegels ”Encyklopädie der philosophischen
Wissenschaften”, der han fann afdelningen om Naturen för-»
skräckligt mager. Under de allrasista dagarna var man oviss,
{ium mycken sansning han ägde qvar; ehuru han, åt minsten
pe stundtals, ännu igenkände besökande vänner. En natt
hördes han länge gråta, under upprepade fr^mstamningar af;
”min Mor! min Mor!” Sista förmiddagen svarade han, då
han tilltaltes, blott med ja och nej; desseinellan låg han i
en slummerlik tystnad, endast af bruten genom suckningar,
Eget v$r, att han alltid — sasom han sjelf berättat — ha-<
4e hvarje söndags-aniddag haft en stund af hemsk förnim-r
fnelse, hvarom b^n föreställt sig att den gränsade till
döds-känsla. Just vid middagsstunden på en söndag, den 20 Ja-?
puari 1839, upphörde han, med en djup suck, att andas.
Tilläggas må, att dpn fromma väninnan, söm så troget för
honom bedt Gud, följde honom, redan vid hans bortgång
insjuknad, inom få dagar efter,
Hvarför skulle jäg ej här utsätta hennes namn? —• nam«
Wt Augusta Le Moine? — Del är den enda blomma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
