Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formen genom cliinalisk inflytelse, ombytt lefaadssätt,
eller cnltnrens inverkan, och så skiljaktiga till språk,
åro ursprungligen af samma art? Genom råCerttas
förmåga af inbördes fortplantning? Detta förslår ej
att upphäfva artskillnaden» Om man följer arternas
Utveckling hela djurriket igenom, ifrån den lägsta till
den högsta graden, $å finner man ett beständigt fort»
skridande till arternas förening genom propagation,
Utån att de derföre mindre ftro särskilda arter. På
djurrikets lägsta grader ligga släglerna hvarandra så
nära, att de ofta svårligen kunna åtskiljas genom
pharakteristiska märken. Den ena slags Ina sken
tyckes ofta vara en kötslig broder till den andra: den
ena insecten till den andra, Huru lika äro ej de
särskilda arterna af husflugan? man skulle lätt anse
dem för omärkliga varieteter af hvarandra. Men än-,
dock ju omärkligare den specifiska olikheten är, ju
mera isoleradt är hvarje speeies, — och bland
ma-skarnes lägsta ordningar, der allt tyckes vara så
homogent,’ har naturen likväl fixerat hvarje art så för
sig sjelf, att den är sig sjelf nog till production.
Fortplantningen sker utan skillda kön. Ju mer
di-stincta arterna äro, ju mer fordras en bestämd
dualistisk gammanverkan till fortplantning: könen söndra
sig märkbart. Bland mammalia åtskilja sig arterna
ännu tydligare; men der sträfvar naturen också mera
energiskt till deras förening. Djur af olika genus
lilla redan lefvande mönstra, ehuru de ej länge
kunna fortsätta sin tvetydiga tillvarelse. Man har
sådana exempel genom parning mellan hund och svin.
Af samma genus kunna olika speeies blanda sig med
hvarandra, och fostren blifva nya arter, fast de
upphöra med hvarje individmiin, H^ad hindrar nu, att
Naturen, som med menniskan gjort det sista steget i
allt af sin tclluriska förmåga, äfven med hennes
genus upphofvet* de högsta arternas differens? Behöf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
