Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
af mora5 är, att det saknar materiellt-rättslig betydelse, om
köpeskillingen är erlagd6 eller icke, men att denna omständighet i regel
medför en olikhet i processuellt afseende. Det ligger nämligen i
sakens natur, att i förra fallet köparen i regel själf mäste väcka talan
om köpets häfvande och köpeskillingens äterbekommande, under det
att i senare fallet han kan7 gent emot säljarens kraf på betalning
invändningsvis göra sin ifrågavarande rätt gällande.8
Därutinnan att 1905 års lag medgifver köparen rätt att fordra
afdrag å köpeskillingen,9 om han finner detta för sig
fördelaktigare än att häfva köpet, står densamma i öfverensstämmelse med
en princip, som ägde giltighet redan i den romerska rätten (actio
quanti minoris eller æstimatoria) och som genom dess inflytande
vnnnit erkännande inom de flesta lagverk af större betydenhet, som
under loppet af förra århundradet sett 4agen inom vår världsdel.10
I de skandinaviska lagkodifikationerna finnes däremot någon dylik
rätt för köparen icke omtalad. Huruvida densamma kunnat utan
stöd af lag honom tillerkännas, har varit föremål för olika
meningar. Inom den dansk-norska doktrinen plägar spörsmålet behandlas
särskildt för speciesköp och för genusköp (leveransaftal). I fråga
om köp af förstnämnda slag antog Lassen,11 att köparen kunde
behålla godset mot prisreduktion. Detta var också Auberts12
mening. Hagerup18 däremot bestred, att någon rätt till prisreduktiou
tillkom köparen blott på den grund, att godset var behäftadt med
fel, men ville, om vanliga förutsättningar för säljares
skadeståndsskyldighet voro för handen, låta köparen likvidera sitt
skadeståndsanspråk på det sätt, att han fick behålla godset och fordra ersätt-
8 Se ofvan, § 21 vid not 145—148.
• Att dess erläggande kan innebära ett godkännande af varan och på den
grand utesluta häfningsrätten, se nedan, Tillägg till § 52 vid not 13—14 och
efter not 23.
7 Förutsatt naturligen, att han icke jämlikt § 52 gått sin ifrågavarande rätt
förlustig.
8 Jfr J. A. 23 s. 83.
9 Formuleringen af §§ 42 och 43 utmärker, att ej heller för denna
befogenhet förutsattes, att säljaren afvetat felet eller iklädt sig garanti för dess
icke-exi-stens. Jfr Lassen: Kjøb s. 47.
10 Se ofvan under lagtexten anförda franska, schweiziska, engelska och tyska
lagbud. I B. G. B. betecknas denna befogenhet som Minderung i motsats mot
Wandelung (häfvande).
11 Lassen § 83: n. 167 och § 46: n. 27—28 och Kjøb s. 47—48; jfr Grundtvig
s. 80—81, Hindenburg 8. 84: n. 11. I D. mot. s. 69 b heter det, att befogenheten
i fråga >vil muligvis være ny i dansk Ret>.
11 Aubert § 13: n. 3. Jfr ock Stäng: Vilfarelse s. 72: n. 3.
18 Hagerup s. 99: n. 2, 103: n. 11. I N. mot. s. 57 b betecknas spörsmålet
som tvifvelaktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
