Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ning för dess genom felet minskade värde.14 Detta är dock, såsom
vi nedan skola se, icke någon prisminskning i teknisk mening, om
ock de praktiska verkningarna oftast äro desamma.
Hvad hittills gällande svensk rätt beträffar, så möter man hos
våra författare15 från tiden omedelbart före 1734 års lag
uttalanden, som visa, att de ansågo köparen berättigad att »fordra afslag
eller rifva köpet».16 Huruvida deras åsikt verkligen må hafva
öfverensstämt med då rådande rättsuppfattning i vårt land eller är
att tillskrifva bekantskapen med den romerska rätten, hafva vi
icke haft tillfälle att undersöka. Egendomligt är, att Nehkman
icke i sin 1746 utgifna Jurisprudentia civilis på något sätt
antyder, att köparens rätt att fordra »afslag» skulle hafva försvunnit
genom stadgandet i H. B. 1:4. Den allmänna meningen bland
svenska jurister efter 1734 års lag har dock säkerligen varit, att
köparen icke är berättigad att fordra prisnedsättning, och denna
åsikt har i allmänhet upprätthållits med sådan stTänghet, att man,
såsom vi nedan17 skola se, i sådana fall, då säljaren jämlikt förste
punkte» i sist anförda lagrum är skadeståndssky]dig, icke velat
tillerkänna köparen rätt till skadestånd, öm han förfogat öfver godsét,
enär sådant ofta skulle leda till samma resultat, som om köparen
kunde fordra prisminskning. Betecknande i detta afseende är, att
då L. K:s förslag18 innehöll, att köparen skulle under vanliga
förutsättningar äga. rätt till skadestånd, äfven då han ville behålla
varan, detta af samtiden uppfattades såsom en nyhet i förslaget.1S>
Emellertid har Schreveliüs,20 antagligen under intryck af nämnda
14 Denna befogenhet omtalas uttryckligen i engelsk rätt; se S. G. A. 53: 1 b
och 53: 3. S. G. A. 53: 1 a synes oss däremot åsyfta actio quanti minoris i
teknisk mening; jfr 53:4. Annorlunda Grundtvig s. 35 n. 51.
15 Sä, nnder åberopande af kap. 32 Köpmålabalken stadslagen, Abrahamsson
s. 536, hvilken yttrar: »Säljer någor någon vara, där ej inbandet fals hittas med,
men är dock ej så beskaffad som vara bör, och säljaren ej varnar köparen, då bör
säljaren fälla af i penning om, efter ty varan sämre är.» Det åberopade
stadgandet i Magnus Erikssons stadslag lyder i hithörande delar: >Nu föra gäster och
byamän kläde in till staden och landet, då skall det rättfärdigt vara och långlek
sin hålla, efter ty tillbör och fordom plägades. Och den det förer, han skall den
man varna därmed, som det af honom köper. Finnes någon den annat kläde förer,
hvad handa kläde det helst är, fälle af i penningom efter ty klädet .mindre
och ’styntra’ är till, än det hålla skall — — — —. Samma lag vare om allt
annat, som man förer till staden, salt och kryddor––-eller hvad det är.»
16 Så Nehrman s. 272 § 13.
17 Vid not 117—119.
18 L. K. 1: 23. Likaså L. B. 1:22. Jfr Delidén: Granskning af
lagkommitténs förslag till H. B. (1826) s. 24—25, som förordar införande af actio quanti
minoris i svensk rätt.
19 Se sålunda Cassel: Tablå–-H. B. (1838) s. 4o, Boye: Tableau
–-H. B. och U. B. (1840) s. 4.
20 Schreveliüs II s. 417.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
