Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 ,§ 42.
skyldighet för säljare, som varder »lagligen tillvunnen att hafva det
fel vetat och ej uppenbarat».97
Någon motsvarighet till den i sistnämnda lagrum gifna
upplysningen rörande bevisbördan beträffande säljarens vetskap om fel
förekommer icke i den nya lagstiftningen, men det lider icke något
tvifvel, att det fortfarande är köparen, som i detta afseende har
bevisbördan.97a Af allmänna rättsgrundsatser lärer ock följa,98 att
det åligger köparen att styrka, att säljaren tillförsäkrat den
egenskap hos godset, på saknaden hvaraf han grundar sitt
skadeståndsanspråk.9811 Lika visst är icke, att köparen har bevisbördan, om
han påstår, att felet uppkommit efter köpet genom säljarens
vanvård eller försummelse. Till stöd för denna mening kan möjligen
åberopas, att § 42 saknar motsvarighet till den i § 23
förekommande bevisregeln.99 Denna omständighet synes oss dock icke vara
afgörande; vi skola i annat sammanhang återkomma till ämnet.99 a
Börande den utsträckning, i hvilken säljaren är
skadeståndsskyldig, innehåller lagen ingen bestämmelse utöfver den i § 45
gifna regeln angående beräknande af skadeersättning (in abstracto),
då köpet varder häfdt. Till dessa spörsmål skola vi återkomma
vid nämnda paragraf, Redan här må däremot framhållas, att det
för frågan om köparens rätt till skadestånd är utan betydelse,
huruvida det fel, som af honom åberopas, är af den beskaffenhet,
att det medför häfningsrätt för köparen, och i sådant fall om han
begagnar sig af denna rätt eller icke.10° Så till vida råder
öfverensstämmelse101 med hvad som gäller om skadeståndsskyldighet på
grund af dröjsmål å säljarens sida.102
97 Detta är det enda i 1784 års lag uttryckligen nämnda fall, d& en säljare
af bestämdt gods är skadeståndsskyldig, men det lärer icke knnna betviflas, att
dylik skyldighet äfven hittills ålegat honom i de båda öfriga i andra stycket af §
42 omförmälda fall; jfr Gummerus a. a. s. 317.
97 * Jfr N. J. A. 1902 s. 239, 1908 A n:o 92 och nedan, § 53 vid not 13.
98 Öfverensstämmande Crome § 220: n. 65, Staub § 377 A. 106, Schneider
art. 243 n. 21.
98 * Jfr N. J. A. 1902 s. 193.
99 Jfr ofvan, § 21 not 40, § 23 före not 10.
Se nedan, § 44 vid not 42—46.
100 Jfr S. mot. s. 106, Lassen: Kjøb s. 49. — Att köparen, äfven då köpet
icke varder häfdt, är berättigad till skadestånd, lärer icke knnna betviflas enligt
en lagstiftning, som tillerkänner honom rätt till prisnedsättning, hvarigenom han
ofta nppnår samma resnltat som genom att behålla godset och fordra ersättning
för dess genom felet minskade värde (jfr ofvan före not 18). Häri torde
förklaringen ligga till att den vid förslagets granskning inom H. D. (N. J’. A. II
1906 n:o 1 s. 80) gjorda hemställan om ett förtydligande tillägg i syfte att
utmärka, att köparens rätt till skadestånd inträdde, ehvad köpet häfdes eller icke, ej
föranledde någon ändring i förslaget.
101 Jfr Lassen § 46: n. 2—4.
101 Jfr ofvan, § 23 vid not 54—58.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
