Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
hållande icke är af beskaffenhet att föranleda till ansvar, t. ex. d&
han själf »uppenbarat» felet eller detta ändock är uppenbart.6811 Med
säljarens vetskap om felet får emellertid icke likställas, att han
endast i följd af grof vårdslöshet förblifvit okunnig därom; jfr
motsvarande mera omfattande bestämmelse i § 53. Genom det anförda
stadgandet har man velat förebygga, att en säljare skulle kunna
med berådt mod lämna en något underhaltig vara och tvinga
köparen att nöja sig med ersättning i pengar,68* men det skydd, som
man dymedelst sökt bereda köparen, torde komma att befinnas vara
af föga värde, enär denne, då han skall fatta sitt beslut i fråga
om varans afvisande eller behållande, endast sällan lärer hafva sig
bekant, om och huru länge säljaren afvetat, att det för leverans
afsedda godset var behäftadt med fel, och ännu mera sällan kan
bedöma, med hvilka kostnader och svårigheter det kunnat vara
förenadt för säljaren att till köpets fullgörande anskaffa felfritt
gods. Våra tvifvelsmål angående stadgandets praktiska värde ökas
ytterligare däraf, att bevisbördan i dessa afseenden, sä vidt vi
kunna finna, måste läggas på köparen.69
Vid köp af bestämdt gods är säljaren enligt andra stycket af
§ 42 endast i vissa särskildt uppräknade fall skadeståndsskyldig
på grund af fel i godset. Vid leveransaftal gäller i detta afseende
en motsatt princip.70 I andra stycket70a af § 43 uppställes nämligen
följande hufvudregel: »Säljaren vare, ändå att felet ej han anses
hero af försummelse från hans sida, pliktig att ersätta köparen
dennes skada». Denna grundsats, som torde öfverensstämma med
hittills rådande rättsuppfattning71 i de skandinaviska länderna,7* är
i själfva verket endast en konsekvens af den princip, som i 1905
års lag kommit till uttryck i den olika behandlingen af speciesköp
och leveransaftal i anseende till förutsättningarna för
skadestånds-skyldighet på grund af dröjsmål med godsets aflämnande. Vi
hänvisa alltså härutinnan till §§ 23 och 2473 och tillägga endast, att
««* Jfr Staub § 377 A. 125.
68b Jfr Lassen: Kjøb s. 51.
69 Jfr ofvan, § 42 vid not 97 a.
70 Jfr Lassen: Kjøb s. 52.
70* I de danska och norska texterna har motsvarande bestämmelse sin plata
i ett tredje stycke; andra stycket i dessa motsvarar andra punkten (af första
stycket) i den svenska texten, — Det norska förslaget har numera, med vissa
oväsentliga ändringar, upphöjts- till lag; se Lov om kjøb den 24 maj 1907
(Lovti-dende l.ste afdeln. n:o 14).
71 Se N. J. A. 1903 s. 385, 1905 s. 74, jfr emellertid N. J, A. 1892 s. 116
(J. IL Lilienberg), 1904 s. 444 (Hofr.) samt ang. arbetsbeting 1908 A n:o 125.
71 Jfr Hagerup s. 96: n. 29, 105: 1, Aubert § 13: n. 11, 16, Grundtvig s.
33: n. 45—47.
73 Se särskildt § 24 vid not 1—11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
