Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillägg till §§ 42 och 48.
47
eller afvisa godset i dess helhet, vare sig nämnda fel består däri,
att 3 tunnor af 100 äro värdelösa,7 eller däri att 30 till följd af
felet äro värda 10 % mindre än felfritt gods.
Af det anförda framgår, att vi anse köparen i regel vara
berättigad att på grund af fel i en del af godset afvisa en annan
del, ehuru denna är felfri, förutsatt nämligen att felet icke i
förhållande till det hela är att anse såsom ringa. Denna mening är
dock icke obestridd,8 utan man gör stundom gällande,9 att det
kontraktsenliga godset icke annat än undantagsvis får af köparen
afvisas,10 exempelvis om detsamma på grund af sin ringa myckenhet
7 Jfr N. J. A. 1880 8. 408, där köparens yrkande, att ett leveransaftal
angående 800 fat fotogen måtte häfvas, i hvad det rörde 308 fat, öfver hvilka han icke
förfogat, ogillades och köparen förpliktades att utgifva betalning för 305 fat dä
det icke visats, att mer än 3 fat innehållit kontraktsstridig vara. Jfr ock N. J. A.
1875 s. 507 (minoriteten i H. D.). En motsatt åsikt synes, af notisen att döma,
hafva gjort sig gällande i N. J. A. 1884 A n:o 296 (af 100 dussin hattar voro
endast 20 stycken för små).
8 Jfr Jv. J. A. 1898 s. 344, i hvilket rättsfall Hofr. ansåg köparen
betalningsskyldig för 3 lådor fläsk af 5, då det icke kunde anses ådagalagdt, att mer
än 2 lådor innehållit underhaltig vara, men H. D. (enhälligt) helt och hållet
underkände säljarens anspråk på betalning (jfr nedan not 48). Jfr ock F. J. F. T.
1903 bil. s. 31 b n:o 15 samt N. J. A. 1892 A n:o 3 (Hofr.; notisen utvisar icke,
huruvida köparen bestridt betalningsskyldighet för den leveransgilla delen af godset).
9 Så Hasselrot s. 120, 560—561, som emellertid torde anse, ’att genom 1905
års lag en förändring skett härutinnan; se s. 1866. Jfr ock Schrevélius II s.
417—418.
10 Huru härmed förhåller sig enligt utländsk rätt, är icke alldeles klart.
Endast i engelsk rätt finnes någon fullt otvetydig bestämmelse, och denna går
därpå ut, att köparen får afvisa godset i dess helhet; se nedan not 31 i. f. En
motsatt princip — nämligen (se nedan not 65) att köparen i regel är inskränkt
till att häfva köpet, så vidt rörer det med fel behäftade godset — uttalas i B. G. B.
469 (jfr ock 8. O. 255) för sådana fall, då »von mehreren verkauften Sachen nur
einzelne mangelhaft sind». Från denna regel göres emellertid ett högst
betydelsefullt undantag (se nedan not 67), ity att, om sakerna försålts »als
zusammengehö-rendL», hvardera kontrahenten kan fordra, att köpet häfves i dess helhet, så vida de
med fel behäftade »sakerna» icke utan olägenhet kunna skiljas från de öfriga.
Tolkningen af detta lagrum (jfr Windscheid § 394: n. 13, Crome § 222: n. 88—94)
är i främsta rummet beroende af det vanskliga och inom litteraturen föga dryftade
spörsmålet, när köpeobjektet kan sägas utgöra »mehrere Sachen» eller är att anse
såsom »eine Sache». Att det härvid icke uteslutande ankommer på, om allt godset
i fysiskt afseende bildar ett sammanhängande helt eller ett flertal kroppsliga ting,
synes oss uppenbart. Vare sig köpet afser gods, som säljes efter visst pris per
tunna, fat, säck eller bal (kolly), eller varor, som utan emballage lastas direkt i
fartyg eller på järnväg, exempelvis pitprops, stenkol, järnmalm, kalk, foderkakor
o. 8. v., kan det väl svårligen påstås, att köpet här skulle afse lika många »saker»,
som varan utgör enheter till antal, mått, mål eller vikt. Snarare föreligger väl i
sådana fall ett köp af en enda sak i större myckenhet. Om så är, torde emellertid
köparen enligt tysk rätt i regel kunna häfva köpet i dess helhet (jfr ofvan, § 42
vid not 66), äfven om felet är koncentreradt i en viss del af varan. Något giltigt
skäl synes dock icke kunna angifvas, hvarför köparens ställning skulle gestalta sig
så väsentligen olika, allteftersom köpet afser »en sak» i stor myckenhet eller »flera
saker» af samma slag. För vår del skulle vi snarare vilja ifrågasätta, huruvida
nämnda tyska lagbud öfver hufvud afser andra fall än sådana, då varor af olika
slag eller ett flertal species genom ett och samma aftal försålts. Att lagrummet
har större räckvidd, torde emellertid vara den allmänna meningen; jfr Staub § 377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
