Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
hittills gällande svensk rätt främmande. Detta torde framgå redan
däraf, att H. B. Is 4 i fråga om det fall, då säljaren varder
»tillvunnen att hafva det fel vetat och ej uppenbarat», uttryckligen
stadgar: »gälde ock all skada».84
I fråga om skadeståndsskyldighetens utsträckning torde samma
grundsatser gälla, vare sig ersättningsanspråket stödes på § 42 eller
§ 43 eller detsamma grundas på dröjsmål med godsets aflämnande
(§§ 23 och 24). Säljaren är alltså enligt vår åsikt25 icke pliktig
att ersätta sådan skada, som varit en alldeles oberäknelig följd af
felet.86 Bevisbördan i fråga om skadans omfattning åligger
naturligen köparen,27 och för andra fall än dem, då köpet varder häfdt,
har han, ej heller då ersättning yrkas på grund af fel i godset,28
hjälp af någon legal regel angående beräkning af skada in
ab-stracto. Däremot är han berättigad till ersättning för all
(beräk-nelig) bevisligt skada in concreto, först och främst naturligen för
godsets i följd af felet minskade värde30 och för kostnader, som han
kan fordra ersättning för sitt »positiva intresse», erkännes ocksä af Lassen (Kjøb
s. 48), som emellertid tillika framhåller, att lagen icke kan anses betaga köparen
den rätt att lägga det negativa intresset till grund för sin skadeståndsberäkning,
som enligt denne författare är en följd af allmänna rättsgrundsatser.
24 Trots denna lagbestämmelse söker Sei*lachius i sin uppsats »Om
prestationens omöjlighet» (jfr ofvan, § 25 not 99) försvara den meningen, att enligt hittills
gällande rätt ersättningsskyldigheten icke skulle sträcka sig vidare än till det
negativa intresset, och yttrar (s. 399): »Enhällig och stadgad i praxis är ock den
uppfattning af H. B. 1: 4, att där nämnda ersättningsplikt för säljaren icke går
utöfver det indirekta (= negativa) aftalsintresset.» Svensk praxis erbjuder oss
veterligen icke det ringaste stöd for ett dylikt påstående, och att teorien om det
negativa intresset skulle medvetet eller omedvetet hafva kommit till uttryck i finsk
praxis, förefaller oss mindre sannolikt. Scrlachii försök att uppvisa nämnda, inom
ett främmande rättssystem först för en mansålder sedan uppställda, teoris
förenlighet med 1734 års lag (s. 398—400) är i hvarje fall icke ägnadt att tillvinna
densamma några anhängare. Hvad särskildt här ifrågavarande fall beträffar, må för
öfrigt nämnas, att icke ens enligt romersk rätt eller enligt den nya tyska
civillagen säljarens ersättningsskyldighet anses begränsad till det negativa intresset;
se Windscheid § 393 n. 7, Crome § 220 n. 5 i. f., jfr R. G. E. 63 s. 110, 66
s. 335 (bedrägligt förfarande vid fastighetsköp genom medvetet oriktiga positiva
uppgifter).
26 Se ofvan, § 25 vid not 8—12. Jfr S. G. A. 53: 2 och därtill Chalmers
s. 109—110.
26 Äfven om detta varit säljaren bekant; jfr ofvan, § 42 not 70 a.
47 Jfr ofvan, § 25 vid not 16—17. Exempel på att beloppets bestämmande
hänskjutits till gode män se N. J. A. 1888 s. 383 (Hofr.), 1894 A n:o 124, 1900
A n:o 147, 1905 A n:o 377. I förstnämnda båda fall yrkades skadestånd för det
en industriell anläggning måst någon tid stå overksam, i de båda senare
ersättning för felslagen skörd.
28 Jfr angående mora ofvan, § 25 vid not 178—180.
29 Vitesutfästelser för försenad leverans (jfr ofvan, § 25 vid not 18—35) torde
i allmänhet icke kunna tillämpas i sådana fall, då en leverans blifvit i rätt tid
fullgjord men varan såsom icke kontraktsenlig af köparen afvisas: jfr F. J. F. T.
1872 s. 75.
" Se N. J. A. 1907 s. 575 (ofvan, § 43 not 96 a). Jfr 8. G. A. 53: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
