Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76.
Annorlunda torde förhällandet böra uppfattas, därest, såsom i
§ 47 förutsättes, köparen saknat men bort äga kännedom om den
såsom fel åberopade egenskapen. Till den del detta lagrum
handlar om undersökning af själfva godset, har det egentligen
endast för speciesköp någon betydelse,ia men det kan naturligen
förekomma,13 att den, som köpt »viss myckenhet att ur bestämdt
gods uttagas» (§ 3 andra stycket), före köpet undersökt eller
uppmanats att undersöka detta gods. Hvad lagrummet innehåller
angående föregående undersökning af prof å godset gäller
naturligen leveransaftal ej mindre än speciesköp och har på grund af
leveransaftalens allmännare förekomst vid dem sin hufvudsakliga
betydelse.
I fråga om de närmare förutsättningarna för att köparens rätt
att tala å fel i godset, som af honom bort märkas, skall vara
utesluten, förete hithörande bestämmelser i utländsk lagstiftning
vissa skiljaktigheter sinsemellan. Strängast mot köparen är den
engelska rätten, som omfattar principen »caveat emptor»14 och
därigenom i de flesta fall betager köparen rätten att häfva ett köp på
grund af förborgadt fel. Den franska lagstiftningen15 stadgar, att
köparen icke äger tala å sådana fel, som varit uppenbara och om
hvilkas förhandenvaro köparen själf kunnat öfvertyga sig. Enligt
tysk rätt16 är det endast sådana fel, om hvilka köparen till följd
af grof vårdslöshet förblifvit okunnig,17 som icke kanna af honom
åberopas.
Svårigheten att på ett tillfredsställande sätt uppdraga gränserna
för köparens granskningsplikt i fråga om godset visar sig äfven
vid ett aktgifvande på föregående svenska lagförslag. I de äldre
af dessa18 stadgades i anslutning till G. c., att säljaren ej skulle
svara för fel, som varit så uppenbart, att köparen kunnat det själf
lätteligen märka. Betydligt mindre sträng emot köparen var
motsvarande bestämmelse i N. L. B. (§ 41: 2), som icke gjorde något
undantag för andra fall än sådana, då köparen verkligen besiktigat
dess värde eller användbarhet för afsedt ändamål; jfr N. J. A. 1882 s. 218, 1898
8. 511, 1901 s. 477, 1897 A n:o 227, 1906 A n:o 92. Annorlunda Schneider art.
245 n. 1, jfr ock dorn af Reichsgericht i Gr. B. 50 s. 368.
" Jfr Lassen § 83: n. 168.
13 Jfr N. J. A. 1901 A n:o 352.
14 Jfr ofvan, Rubriken till §§ 42—54 not 49 i. f.
16 C. c. 1642.
16 B. G. B. 460. Liknande S. O. 245 (fel, som köparen med användande af
vanlig uppmärksamhet bort märka).
17 Jfr N. L. B. 41: 2, orden »lätteligen märka kunnat».
18 L. K. 1: 24, L. B. 1: 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
