Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
§ 50.
För att köparen skall behöfva finna sig i rättelse, förutsättes
enligt den nya lagstiftningen8 först och främst, att den skall kunna
äga rum, innan köparen »enligt 21 § skulle varit berättigad att
häfva köpeh. § 21 handlar om häfningsrätt på grund af dröjsmål
med godsets aflämnande, och hänvisningen innebär alltså, att rättelse
icke mot köparens bestridande får äga rum under annan
förutsättning, än att säljaren förmår tillhandahålla gillt gods så tidigt, att
köparen icke skulle kunnat vägra att mottaga det, om han icke
förut från säljaren bekommit något gods. Tillämpningen af denna
bestämmelse gestaltar sig olika vid handelsköp och civila köp. Vid
köp af sistnämnda slag inträder häfningsrätt på grund af mora —
bortsedt från sådana fall, då köparen betingat sig noggrant
iakttagande af leveranstiden — i allmänhet, först då så pass lång tid
förflutit, att dröjsmålet icke vidare är af ringa betydelse för
köparen. Lika lång tid bar säljaren på sig att afhjälpa fel i godset
eller att utbyta detsamma mot felfritt gods, förutsatt att felet
omedelbart yppas och meddelas säljaren.9 Yppas felet först senare, har
detta till följd, att den tid-, som står säljaren till buds, förkortas,
och uppdagas felet så sent, att köparen skulle varit berättigad att
afvisa godset, om det först då kommit honom till handa, förefinnes
öfver hufvud ingen rätt för säljaren att verkställa rättelse. Ännu
strängare mot säljaren äro de regler, som gälla vid handelsköp.
Däraf, att enligt § 21 vid sådana köp hvarje dröjsmål utom i ett
visst undantagsfall skall medföra rätt till köpets häfvande, följer,
att om godset är bebäftadt med fel, det icke kan blifva tal om
någon skyldighet för köparen att låta sig nöja med rättelse under
annan förutsättning, än att godset blifvit àflämnadt tidigare än
köparen haft rätt att fordra.
Det är dessa i praktiken icke allt för vanliga fall, som i
litteraturen angående hithörande spörsmål tilldragit sig största
uppmärksamheten. Förklaringen till detta förhållande ligger däri, att enligt
en inom das gemeine Recht utbildad teori10 — hvilken äfven bland
nordiska författare vunnit en viss anslutning11 — köparens
ställning skulle vara en annan vid leveransaftal än vid species-
8 Öfverensstämmande N. L. B., likaså U. I 8. O. saknas motsvarighet till
denna bestämmelse; jfr emellertid Schneider art. 252 n. 4.
9 Om köparen dröjer att gifva säljaren sådant meddelande om felet, som i § 52
omförmäles, torde detta — därest icke enligt samma paragraf en ännn strängare
påföljd inträder — medföra en motsvarande förlängning af den tid, nnder hvilken
han måste låta sig nöja med rättelse.
10 Jfr Windscheid § 394: n. 18—24.
11 Jfr Hagerup s. 95—96, 105—106 (och angående ett närbesläktadt spörsmål
s. 51—53), Lassen I s. 366-368, Chydenius s. 137, 164—168.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
