Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Tillägg till § 51.
vida detta öfverensstämmer med profvet.101 Påföljden af att
köparen åsidosätter sin undersökningsplikt i fråga om profvet framgår
af en jämförelse mellan §§ 4.7 och 52 och består däri, att han går
miste om rätten att tala å sådana fel i godset, som bort märkas
vid en med vederbörlig omsorg genotnförd undersökning af profvet.
Tillägg till § 51.
Af alla de tvister, hvartill köpeaftal kunna gifva anledning,
äro inga vanligare än de, som angå varans kontraktsenlighet. Ofta
är då processens utgång beroende däraf, huruvida det åligger
köparen att styrka, att varan är behäftad med fel, eller om det är
säljaren, som måste ådagalägga, att den öfverensstämmer med aftalet.
Frågan om bevisbördan i detta hänseende är därför af stor praktisk
betydelse, och ehuru 1905 års låg icke innehåller några
bestämmelser i ämnet, torde detsamma här icke böra lämnas åsido.
1 det föregående1 hafva vi sökt visa, att ett fel i lagens mening
föreligger, så snart godset icke är af den beskaffenhet, som blifvit
uttryckligen öfverenskommen eller eljest må anses aftalad, äfven om
detsamma, objektivt sedt, icke är sämre än dylikt gods i
allmänhet. En tvist om godsets kontraktsenlighet kan följaktligen bero
antingen därpå, att könfrahenterna äro af olika mening, huruvida
godset verkligen är sådant, som det enligt aftalet borde vara, eller
ock därpå, att stridighet yppas, huruvida godset enligt aftalet
skolat hafva någon viss egenskap, som det faktiskt saknar, eller
vara fritt från viss egenskap, som faktiskt förefinnes. Då i dessa
senare fall tvisten rörer aftalets innehåll, måste bevisbördan2 i regel
blifva beroende af partsställningen i processen.8 Vi hänvisa härut-
101 Öfverensstämmande N. mot. s. 64 a, Grundtvig: Lov om Køb § 51 n. 6,
Schneider art. 246 n. 8. Jfr. Staub § 377 A. 30.
1 Se Rubriken till §§ 42—54 efter not 8.
8 Jfr å ena sidan N. J. A. 1893 A n:o 219,1904 A n:o 240 (kommission), 1905 s.
104 (J. R. Quensel), 1907 A n:o 503, 1908 A n:o 82; å andra sidan N. J. A. 1888
A n:o 140, 1907 s. 575 (U. R.) och [J. f. B. 1907 s. 756.
8 Annorlunda Staub § 360 A. 6, nvilken på grund af sin ofvan (§ 1 vid not
37) refererade allmänna ståndpunkt i fråga om bevisbördan rörande sådana
aftals-moment, som stå i strid mot någon dispositiv rättssats, och under åberopande af
H. G. B. II: 360 (ofvan, § 43 not 6) beträffande leveransaftal drifver den satsen,
att den af kontrahenterna, som påstår, att bestämmelse träffats rörande varans
kvalitet eller beskaffenhet i något visst afseende, har att bevisa sitt påstående, ehvad
han är kärande eller svarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
