Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Tillägg till § 51.
samma af köparen mottagits såsom aftalsenligt eller åtminstone
omhändertagits för säljarens räkning; om fråga är om platsköp eller
distansköp och i senare fallet, på hvilkendera kontrahentens risk
transporten skett; om köpet afser bestämdt gods, som varit vid
köpslutet tillgängligt, eller är att hänföra till leveransaftal o. s. v.
Relativt fristående spörsmål äro de, som angå bevisbördan rörande
godsets öfverensstämmelse med prof eller beträffande felets tillvaro
vid den kritiska tidpunkten, samt frågan om bevisningens
fnllstän-dighet i kvantitativt afseende.
Om vi till en början förutsätta, att fråga är om leveransaftal
och att säljaren yrkar utbekomma köpeskillingen, under det att
köparen bestrider krafvet (påyrkar köpets hafvande) på grund af
fel i varan, så synes man vara tämligen allmänt ense därom, att
frågan om bevisbördan rörande godsets beskaffenhet är i viss mån
beroende af »mellanvarandets utveckling», speciellt däraf, om och
under hvilka förhållanden godset blifvit af köparen mottaget. I
tyska civillagen förekommer härom en generell bestämmelse10 af
följande innehåll: »Hat der Gläubiger eine ihm als Erfüllung
ånge-botene Leistung als Etfüllung angenommen, so trifft ibn die
Beweis-last, wenn er die Leistung deshalb nicht als Erfüllung gelten lassen
will, weil sie eine andere als die geschuldete Leistung oder weil
sie unvollständig gewesen sei». Ehuru detta stadgande enligt orden
endast handlar om sådana .fall, då den mottagna prestationen varit
en annan än den aftalade eller varit ofullständig, är man allmänt
ense11 om att tillämpa det jämväl i sådana fall, då prestationen
icke är kontraktsenlig, speciellt då köparen vill afvisa en vara,
som säljaren aflämnat till fullgörande af ett leveransaftal och som
köparen mottagit såsom leveransgill (»als Erfüllung») men sedan icke
vill låta gälla såsom sådan. Värdet af en sådan bestämmelse
förringas emellertid väsentligen däraf, att det är så svårt att afgöra,
när en vara kan sägas vara »als Erfüllung angenommen».lla Att
häri ligger något annat och mera än ett blott besittningstagande,
är uppenbart, men hvad härutöfver fordras är långt ifrån klart.
Visserligen är det tämligen tydligt, att köparen har bevisbördan,
om han med kännedom om varans beskaffenhet förfogar öfver den-
10 B. G. B. 363. Jfr Windscheid § 321: n. 3 a—7, Crome § 220: n. 63-69,
Staub § 377 A. 107—110. — Samma grandsats anses gälla i schweizisk rätt,
se-Ha f ner art. 248 n. 7 a, Schneider art. 243 n. 20, art. 248 n. 12. Jfr ang. fransk
rätt Zachariæ § 300: n. 1 a.
11 Se sålunda Kipp i Windscheid II s. 301, Crome § 127: n. 25, Staub §
377 A. 107 i. f.; jfr ock Grundtvig s. 190 n. 35.
»* Jfr R. G. E. 66 s. 282-285.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
